Det här med dödshjälp

Dödshjälp. Vilket ämne. Stort, läskigt. Det är väl något man inte vill tänka på egentligen. Men det har pratats ganska mycket om detta på P1 på sistone. DN skriver också om dödshjälp. Har fått mig att fundera.

Det är aktiv dödshjälp det pratas om. Att en läkare hjälper en patient att dö när patienten lider och inte kommer kunna bli bättre.

Det finns så många argument för, och emot. Svåra frågor och svåra val. Är det verkligen rätt att någon ska behöva ta livet av någon annan? Har människor inte rätt till ett eget val? Ska det någonsin vara tillåtet att ta någons liv?

Jag funderar på om det inte vore bra att kunna skriva någon form av dödstestamente. Varför ska vi inte kunna välja vad som ska hända om vi blir allvarligt skadade, eller sjuka utan möjlighet att någonsin friskna till?

Jag vill verkligen inte bli ett kolli när jag blir gammal. Jag vill inte sitta med blöjor och bli matad. Vill inte bli dement. Vill inte ligga i en sjukhussäng, okontaktbar med anhöriga lidande vid sidan av i månader. Då lever jag hellre ett kortare liv.

Kanske är det för att jag är ung som jag tänker såhär, men jag vill verkligen inte att mina barn och barnbarn ska behöva se mig tyna bort. De anhöriga till mig som blivit gamla och gått bort, så… ja vad ska jag säga… jag önskar nästan att alla gått bort lika fort. Inte åldersmässigt menar jag då, utan själva processen. Minnena av de som avlidit plötsligt är så mycket klarare. Jag minns dem mycket mer för människorna de var snarare än hur sjuka de blev.

Jag vill kunna bestämma att jag inte vill vara sjuk länge innan jag dör. Även om det blir en plötslig och fruktansvärd sorg för mina anhöriga. Men det gör så mycket mindre ont i längden. För alla.

Det här innebär nog att jag är för någon form av assisterat självmord. Men jag är inte för att läkare eller någon annan ska få ta beslutet åt den som är sjuk.

Vad tycker du? Kommentera gärna!