Kollektiv katastrof

Jag begick ett fruktansvärt misstag idag. Jag gav Västtrafik en andra chans. En chans de inte förtjänade.

Tog ersättningsbuss 5 istället för 16 som jag tänkt. Bussen visade sig vara en gammal utsliten sak: En gammal Mölndalsbuss, exakt samma som gick när jag gick i gymnasiet. Den hade nog inte rengjorts sedan dess heller. Säterna var mer bruna än blå och det stank av gammal ingrodd svett. Så ÄCKLIGT! Bussen var överfull och hade ingen AC. Dörrarna hakade upp sig i minst tio minuter på varje hållplats.

Detta innebar att det tog 45 minuter från Brunnsparken till Önskevädersgatan. 45 minuter, jag skojar inte. Det brukar ta en kvart.

Till jobbet imorse åkte jag buss 16. Det måste ha varit den fridfullaste morgon jag haft på länge.

I GP kan man även läsa om hur Västtrafik skyller ifrån sig ang. de inställda tågen. Vem är det som har upphandlat DSB från första början, hmm?

Här finns mitt förra inlägg om de inställda spårvagnarna.

Vad tycker du? Kommentera gärna!