1a advent, 10 grader varmt och storm

Det är något som inte är riktigt rätt här. Ska det verkligen vara 10 grader varmt den 28e november? Förra året var det en halvmeter snö vid den här tiden. I år har vi tydligen Berits lillasyster på besök istället.

Jag brukar tycka att det är mysigt med oväder. Det tycker jag inte nu. Det härär ett rysligt oväder! Kom inte iväg till Göteborg ikväll som jag skulle. SMHI har utfärdat en klass 3-varning och det har vält träd på vägen till vårt hus. Hu. Visserligen bara ett litet träd än så länge, men vi får se hur det ser ut imorgon… Spåren efter Gudrun och Per är fortfarande ruskigt närvarande bara ett par meter från vår tomt. Funderar på om jag ska gå och ställa bilen mitt på åkern. Man vet ju aldrig.

Tillägg: Jag flyttade på bilen.

De 10 vackraste kvinnorna (i min mening)

För ett tag sedan var jag ensam hemma, kunde inte sova, klockan närmade sig tre på natten. Vad gör man? Jo, man skapar en mapp med de tio vackraste kvinnorna man kan komma på.

Inte det lättaste faktiskt. Jag har valt att bara ta med offentliga personer, inga vänner eller bekanta, även om vissa av er är så snygga att man ramlar av stolen! Trodde att jag skulle fått med Keira Knightley faktiskt, men… jag …är inte förtjust i hennes plutmun-skådespeleri. (Istället kom Scarlett Johannson med i min samling…)

Här kommer ”listan”, utan inbördes ordning:

Har ditt lösenord läckt ut? Mitt hade det…

Få har väl missat nyheten att lösenord läckt ut från bloggtoppen.se.

Efter lite snabbt googlande hittade jag filen med alla lösenord. Den hade lagts upp på Flashback för ett tag sedan. Det var alltså inte först idag som lösenorden läckte ut. Det är en textfil med mail, användarnamn och ”halvkrypterade” lösenord.

Mitt namn fanns med på listan. Som tur var hade jag använt mitt allra osäkraste lösenord. (Jag har ett särskilt för oviktiga sidor jag inte litar på) Ingen större skada skedd, men det tog ändå över en timme att gå in på alla dessa ”osäkra” sidor där jag registrerat mig och byta till ett annat.

Om du vet med dig att du registrerat dig på bloggtoppen.se, ändra dina lösenord på andra sidor nu! Använd aldrig samma lösenord för den här typen av sidor som du gör för ex. ditt mail, Facebook eller Twitterkonto. Man vet aldrig vilka amatörer som programmerat sidan, eller ens vilka avsikter de har med att ta dina uppgifter. Det är en ganska enkel sak att helt enkelt plocka ut lösenord ur en dåligt skyddad sida.

Steve

Stevejobs Macworld2005”Your time is limited, so don’t waste it living someone else’s life. Don’t be trapped by dogma – which is living with the results of other people’s thinking. Don’t let the noise of other’s opinions drown out your own inner voice. And most important, have the courage to follow your heart and intuition. They somehow already know what you truly want to become. Everything else is secondary.”

Steve Jobs
Via Fans of Apple 

Blodpudding – Sveriges mest underskattade mat?

I skolan var det nästan lite skämmigt att föredra blodpuddingen framför potatisplättarna. Jag låtsades säkert flera gånger att jag inte tyckte om blodpudding. Det var ju ”äckligt”.

Nuförtiden tänker jag minsann inte skämmas för att jag gillar det! Gott, mättande, massor med järn och oslagbart billigt. (7 kr för tre portioner!) Som tjej får man ju lätt järnbrist, det botar i alla fall jag hellre med blodpudding än piller. :)

 

Ge mig en kick ass rockig röst, okej?

Man skulle nog kunna säga att jag har ganska pretentiös musiksmak. Jag gillar typ bara ”bra” musik. Helst sånt som gjordes innan jag föddes. Ni fattar.

Men, jag älskar ostig 80-talsrock. Typ WASP. Det finns ett problem med den där tralliga musiken bara. Jag låter som en hes tupp eller en strypt katt om jag försöker sjunga med. Jag studsar mellan jättemörka toner och ljusa utan det minsta kraft i.

Hur tusan sjunger man hårdrock som tjej lixom? Såhär sjunger man:

Nu har jag inget att skylla på längre. Kick ass! (Vad blir det på svenska? Sparka arsle?)

Om respekt och att passa tider

Genom att inte komma försent visar du dina medmänniskor respekt.

Jag har hört att det här ska vara någon sorts gammal samurai-princip. Om det är så har jag ingen aning om, men jag tilltalas av principen. En riktig spark i baken för att anstränga sig och vara punktlig. Att värdera andras tid högre än sin egen.

Om man är sen när man ska träffa någon, har man i grund och botten slösat bort den andres tid genom att inte göra i ordning sig tidigare. (Eller genom att inte ha lagt träffen på en senare, mer realistisk tid.)

Om man missar tåget eller flyget är det visserligen sina egna pengar man slösar bort, men man kan samtidigt ha hindrat någon, som skulle ha kommit i tid, från att köpa biljett och att åka med.

Om man skickar in material eller underlag försent, visar man inte respekt för mottagarens arbetstid och planering.

På samma sätt kommer andra tappa respekt för ens egen tid, om man ofta slösar bort deras tid genom att komma försent. Till slut är det antagligen man själv som står där och väntar.

Och så vidare. Detta kan låta hårt. Jag har själv ofta väldigt korta tidsmarginaler, men jag försöker hålla detta i bakhuvudet. Jag har faktiskt blivit bättre på att passa tider och bli klar med saker i tid genom att tänka såhär.

Undanflykter då? Ibland var det ju faktiskt bussen som var sen, inte jag. Det är ju så skönt att skylla ifrån sig! Avreagera sig. Bussbolaget visade inte mig som kund respekt och uppskattning genom att hålla tiderna. Eller var det hon tanten, som skulle prata med chauffören i en halv evighet?

Egentligen är det ju rätt omöjligt att veta vems fel det var, från början. Så, kanske är det bara att inte bry sig. Ta det lugnt? Men… genom att värdera andras tid högre än vår egen kan vi kanske hjälpas åt att göra kedjereaktionen av dessa små förseningar lite mindre.

Tillbaka till den där gamla samurajen. Kanske har hans princip något att göra med punktligheten i kollektivtrafiken i Japan? (Och de oändliga, nästa obehagliga ursäkterna när något går fel?)