Leksaksreklam som gör en glad!

Bilden här ovanför har jag utan att skämmas snott direkt från Underbara Claras blogg.

Vad fantastiskt glad jag blev när jag såg det här! Precis sådär var det ju när man var liten. Egentligen. Leka med Barbie iklädd spindelmannendräkt. Leka restaurang med leksaksspisen. Både killar och tjejer. Inget konstigt.

Apropå, jag blev så arg när vi stog i kassan på Hemköp förra veckan. Var en liten kille med sin pappa i kön bakom oss. Killen var kanske tre-fyra år gammal. Han ville ha en prinsesstidning. Nu kanske jag inte heller tyckte att den tidningen verkade så himla bra, men pappans argument var så fruktansvärt unket: ”Nej den där kan du inte få, förstår du väl, den är ju för tjejer.”

Hyser dock hopp för fyraåringen, han verkade inte alls förstå vad pappan pratade om. :)

Svenska sexbrottslagen… det är ju för tusan pinsamt det här!

Seriöst, jag får snart ett utbrott! Jag får ett utbrott! Tittar på Uppdrag Granskning just nu. Kolla på programmet och se själva. Vad i helvete är det för fel på det här landet? Ska det vara förbjudet med nakna barn snart? Det är väl för fan inte något fel med att vara naken!

Vem har inte bilder på sig själv som liten där man springer runt hemma utan ett plagg på kroppen? Inte tänkte väl ens föräldrar att nej, det här kan vi inte ta kort på, det är ju pornografi. Normala människor ser bara en naken unge på den där bilden/filmen.

Sen finns det förstås pedofiler lite här och var i samhället. De har jag inte ett ruttet öre till övers för, men folk kan tända på vilka sjuka saker som helst. Så länge det stannar inne i huvudet på dessa människor ser jag inte att det kan vara straffbart. Knappast heller att leva ut sina fantasier i fiktion, som i böcker och teckningar.

Mitt budskap till pedofilerna: Fantisera om vad som helst så länge det inte har med riktiga barn att göra.

Mitt budskap till svenska åklagare: Sexualisera för guds skull inte barn till höger och vänster! Det bevisar inte mycket mer än hur perversa ni är.

Hyreshöjning? Nähä!

På vår port här hemma sitter en lapp från hyresvärden. ”Hyresförhandling påbörjad”. På SR idag nämndes det att fastighetsbolagen i Göteborg vill höja hyrorna med upp till 5%.

Vilken överraskning. Jag har varit så frustrerad på alla dessa hyreshöjningar ända sedan jag flyttade hemifrån. Varje år ska det höjas med ett par hundralappar. Ingen skillnad märks på vad man får för pengarna. Trasiga tvättmaskiner och kalla element? Mmm.

Vår lägenhet är egentligen inte dålig, men det är inte precis bra här heller. Men det är egentligen inte det som stör mig. Det är det där med att det är smått omöjligt att påverka sina kostnader själv. (Om man inte vill lägga ner sin själ i att förhandla åt Hyresgästföreningen…)

Så skönt ska det bli att slippa hela den här cirkusen. Hejdå hyresförhandling, hej räntekaos!

Lilla London?

Då och då hör man Göteborg kallas ”Lilla London”. Ofta med en viss stolthet i rösten hos en lokalpolitiker. Visst finns det kopplingar… Ett stort hjul i hamnen. Lyxiga bostadsrätter i gamla industriområden. Mycket mer kommer jag inte på dock.

Jo en sak till, segregationen. Inne i stan ska det vara fint och snyggt. Göteborg ska vara en populär turiststad precis som London. Men ute i förorterna syns det att Göteborg är en segregerad stad, precis som London. Allt är lite mindre här bara. Inte lika segregerat, men det går inte att blunda för.

Vi har haft våra bilbränder, skolbränder och våld mot polisen här. Mycket pekar på att orsakerna liknar de som ligger bakom upploppen i London. Så, dags att göra något åt saken, innan det går för långt här med, kära politiker? Innan de minst priviligerade tappar förtroendet för samhället helt?

Att leva ett enkelt liv

Just nu går det en ganska spännande dokumentärserie på SVT: Att leva ett enkelt liv

Själva innehållet hittills är kanske inte världsomvälvande. Inget nytt, men väl tänkvärt. Bry er inte om att programledaren ser ut som Crocodile Dundee, lyssna på vad han säger istället! :)

Jag kände igen mig lite sådär obehagligt mycket. Samma tankar går och pockar på uppmärksamhet i huvudet på mig. Samtidigt har jag svårt att dra det hela så långt som att sluta konsumera helt. Pengar i sig är ändå inte så dumt, men det vore dumt att inte försöka bli mindre beroende av dem.

Båda mina jobb handlar i grund och botten om ren konsumtion. Jag tillverkar och säljer kläder, och jag jobbar på marknadsavdelningen på ett elektronikföretag. Men, behöver konsumtion bara negativt per definition? Nej det tycker jag inte, men jag funderar mycket på hur det skulle gå till att hitta en bättre balans. En balans med mindre konsumtion och ändå stabilitet och trygghet. Går det?

Kollektiv katastrof

Jag begick ett fruktansvärt misstag idag. Jag gav Västtrafik en andra chans. En chans de inte förtjänade.

Tog ersättningsbuss 5 istället för 16 som jag tänkt. Bussen visade sig vara en gammal utsliten sak: En gammal Mölndalsbuss, exakt samma som gick när jag gick i gymnasiet. Den hade nog inte rengjorts sedan dess heller. Säterna var mer bruna än blå och det stank av gammal ingrodd svett. Så ÄCKLIGT! Bussen var överfull och hade ingen AC. Dörrarna hakade upp sig i minst tio minuter på varje hållplats.

Detta innebar att det tog 45 minuter från Brunnsparken till Önskevädersgatan. 45 minuter, jag skojar inte. Det brukar ta en kvart.

Till jobbet imorse åkte jag buss 16. Det måste ha varit den fridfullaste morgon jag haft på länge.

I GP kan man även läsa om hur Västtrafik skyller ifrån sig ang. de inställda tågen. Vem är det som har upphandlat DSB från första början, hmm?

Här finns mitt förra inlägg om de inställda spårvagnarna.

Är inte röstsystemet lite gammalt?

GP skriver om att det har blivit fel i röstningen igen. Två personer fick inte rösta för att valarbetare satt kryss i fel ruta.

Är det inte dags att modernisera röstningssytemet lite? Bocka av folk genom att läsa av streckkoden på körkortet tillexempel? Med de kort som inte har streckkod borde det väl gå att skriva in legitimationsnumret så som de gör på Posten när man hämtar paket?

Eller att personnumret skrivs in i en dator, numret kollas mot en databas, och personen bockas av. På så vis minskas ju risken att någon kryssar fel.

Ett helt digitalt röstsystem känns lite för osäkert tycker jag, men hur säkert är papper och penna egentligen? Och hur smidigt?

Bilbränder… någon som är förvånad?

Jag har skrivit upprepade gånger om det här. Om hur jag flyttade bilen till mina föräldrars hus. Om att jag sa upp parkeringsplatsen här hemma för att jag helt enkelt tröttnade på att oroa mig.

Den 18e ska bilen min in på besiktning i Göteborg. Hade tänkt ta bilen med ner när jag var och hälsade på i Uddevalla över helgen. Så läser man i GP att det brinner i Frölunda och på Hisingen igen! När polisen säger att de har extra hög beredskap.

Men hjälper verkligen fler poliser? För oss är troligtvis lösningen att flytta härifrån. Tyvärr, men jag blir inte precis mer motiverad till att bo i Göteborg efter detta. Sorgligt är det.

Och ja, jag vet att jag låter som en fegmört nu. Men jag känner inte för att ens behöva oroa mig det minsta lilla. Det finns viktigare saker att tänka på.

När kommer de boende säga ifrån?

För lite drygt en vecka sedan skrev jag om att jag inte längre vågar ha min bil parkerad i Biskopsgården där jag bor: Läs inlägget här

Fick tips om att parkera i Frölunda. Nu är det där det brinner…

Jag blir så vansinnigt trött på det här! I slutändan är det alltid vi vanliga människor som bor i de drabbade områdena som får betala priset. Inte de politiker som skär ner på allt vad ungdomsengagemang heter. Fy fan!