Ett tillägg och ett tack

Ett litet tillägg till det jag skrev igår:

Att ha ett ”vanligt” jobb under de senaste tre åren har betytt enormt mycket för mig. Jag har utvecklats massor, både på ett personligt plan och ett yrkesmässigt. Jag har haft roligt, fått utmaningar och möjligheter.

Jag har fått ett ekonomiskt spelrum att göra saker som jag aldrig annars skulle ha kunna gjort. Köpa hus tillexempel.

Förändringar och funderingar

Det är mycket som förändrats på senaste tiden. I slutet av januari hade jag mina sista dagar på LUDA. Både vemodigt och spännande. Skönt att ”bara” ha företag och skola att koncentrera sig på. Spännande att vara helt sin egen. Men vemodigt och tomt på samma gång. Saknar alla kära kollegor!

Jag har funderat ganska mycket de senaste veckorna. På både stort och smått. Har försökt att verkligen prioritera det som är viktigt. Inte ta på mig för mycket. Vila. Ta pauser och uppskatta det jag har. Jag har det förbannat bra egentligen, trots att jag valt bort mycket av det som man på något sätt förväntas vilja ha i vårt samhälle.

Jag har valt bort ekonomisk trygghet. Jag har valt bort en fast anställning på en genuint trevlig arbetsplats. Jag har valt bort att kunna åka på semester en gång om året. Jag har valt bort att kunna köpa det jag vill ha precis när jag vill ha det. Jag har valt bort tjänstepension.

Men jag har också valt någonting. Jag har valt att kunna ta en fyra timmars fikarast mitt på dagen bara för att det är fint väder. Jag har valt att prioritera bland mina överambitiösa ambitioner. Att ta hand om mig själv och lyssna på min kropp. Att inte slita ut mig av att göra allt på en gång. För vad är poängen med ekonomisk trygghet vid pensionen, om man inte kan se tillbaka på livet och känna att man tog vara på det, som verkligen räknades?

Den här bilden har inget med saken att göra.
Den här bilden har inget med saken att göra.

Sånt som förändras när man flyttar till landet

Det är några saker som jag verkligen märkt har förändrats hos mig sen vi flyttade ut i skogen:

  • Reagerar med ett ”Ojdå” när jag märker att jag har en spindel i håret.
  • Om jag hittar en spindel i huset får den sitta kvar, den hjälper ju trots allt till att hålla huset fritt från flugor och andra småkryp…
  • Tycker att det är så mörkt i stan, man ser ju inte månskenet!
  • Förstår inte att jag inte kände den fräna avgaslukten i Göteborg när jag bodde där. Den är ju påträngande!
  • Tycker att det är lite jobbigt med fler än en bil samtidigt på en väg.
  • Blir väckt av vildsvin eller ugglor istället för grannar.
  • Kan tända en brasa utan att fundera på hur man gör.
  • Har blivit tokbra på att höra och få syn på skogsmöss. (Håller jag på att förvandlas till en uggla?)

Julkrans

Gick emot mina principer i år och gjorde en julkrans långt före 1 advent. Vi har en synnerligen oisolerad ytterdörr, som behöver tilläggsisoleras med minst två filtar på vintern. Dessutom har dörren ett stort fönster, och de upphängda filtarna såg inte allitför roliga ut utifrån, så, jag bestämde mig för att göra en krans att hänga upp!

Materialet till kransen:
Diverse vissna växter från trädgården
Några små granar som växte i diket
Enris från trädgården
Ljung
Blåbärsris
Nedfallna björkkvistar
Björntråd
Rött organzaband med guldtryck
En öljett

Till saken hör att jag aldrig gjort en krans förut. (Eller jo, vi gjorde något som skulle likna kransar på pysseldagarna i mellanstadiet en gång) Så, jag vet inte om detta är hur man ska göra en krans, men jag tycker resultatet blev ganska kransigt!

Först gjorde jag en stomme av björkris. Jag började med en bunt ris som jag virade ihop i ena änden med björntråd. Sedan la jag dit några kvistar till en bit längre ner på den första bunten och snörde fast dem. Fortsatte med ett par kvistar till osv, tills jag hade en lagom lång ”pinne” för att snöra ihop ändarna och göra en ring. Stommen i sig själv tycker jag blev ganska tjusig! :)

Sen virade jag på resten av materialet på samma vis. Det var ganska mycket att hålla i, så det blev tyvärr inga bilder på den processen. Där ”skarven” är blev kransen inte lika snygg, så jag döljde den biten med en rosett.

Lite overkill, men jag fick för mig att sätta fast en öljett på bandet, så att det hänger snyggt på dörren… Inbillar mig att den här skruttiga metallbiten kommer att göra bandet oförstörbart när stormen kommer också…!


Såhär blev det!

Än så länge har skapelsen hållt för väder och vind. :)

Allt som allt tog den faktiskt inte alls lång tid att knåpa ihop. En och en halv timme kanske, inklusive inhämtning av material, att springa runt i huset och leta efter verktyg och ta bilder.

Lilla hallen är färdig!

Den som besökt oss vet att vi bor i något av ett renoveringsprojekt.

Nu är äntligen det första rummet färdigrenoverat!

Det tog oss visserligen mer än ett halvår att bli färdiga med ett två kvadratmeter stort rum, men färdiga är vi!

När vi flyttade in var dörr och golvlisterna ljust blågrå. På väggarna satt halvtrasig glasfiberväv med ett tjockt lager plastfärg i skrikig turkos… (!)

I detta lilla rum finns tre dörrar och en väggfast hylla. De satte minst sagt käppar i hjulet för oss!

Vi målade den fasta vägghyllan och taklisterna i en matt mörkbrun färg med äggoljetempera.

Väggarna tapetserade vi med en EasyUp-tapet från Boråstapeter. Motivet är hämtat från gamla lagfarter. I lagom tokig ordning inköptes tapeterna efter att hyllan och listerna målats. Jag köpte tapeterna i Göteborg utan att ha med mig ett färgprov. Men trots det så passade färgerna i tapeten perfekt mot listerna!

Lite stolt är jag allt över mitt färgminne. :)

Hatthyllan i metall satt i den stora hallen tidigare. Den är original från 50-talet och alldeles fantastiskt rejäl.

Dörr och golvlisterna lät vi vara.

Vi ”retuscherade” några små skavanker med Gottes Warhammer-färg. (För den oinsatte: Warhammer-färg är en typ av hobbyfärg i pyttesmå burkar)

Här till höger syns tapetmönstret lite bättre.

Jag brukar inte vara så förtjust i tapeter med text, men den här fastnade jag verkligen för. Dels för de handskrivna bokstäverna där alla bokstäver verkligen var olika. Dels för att texterna är hämtade från riktiga dokument, svenska dokument! Inte några fåniga texter i stil med ”Carpe Diem” eller ”Home Sweet Home”. Nej, lagfarter från 1800-talet ska det vara! Passar en historienörd som hand i handsken.

Strömbrytaren är en modern brytare i retrostil som vi valde att sätta in i hela huset när vi gjorde om elen i våras.

Här ovanför syns tydligt hur sablans krångligt det var att ta bilder på den här hallen! Fick inte med en hel vägg på bild hur jag än bar mig åt, så liten är hallen. Här låg jag på golvet halvvägs in på toaletten och tog kort…

Med våra ytterst begränsade tapetseringskunskaper var det här projektet verkligen en utmaning. Dörrarna och den väggfasta hyllan gjorde att vi inte kunde sätta en enda rulle från golv till tak. Allt behövde klippas, skäras och vikas runt hörn.

Det tog oss dessutom så lång tid att tapeten hann bli för blöt innan vi hann skära av den, så det blev lite knöligt och kass i vissa kanter. Planen är att dölja detta med någon form av snöre eller band framöver. Vi får se hur det går med det. :)

Men äh, vem bryr sig! Det är i vilket fall, en storslagen förbättring mot tidigare.
Ovanför den väggfasta hyllan, där man ändå inte når upp att lägga några saker, skruvade vi upp hattkrokar.

På krokarna bor nästan hela min hattsamling plus en stickad mössa.

Hattupphängnings-dekoreringen var Gottes idé, fiffigt! (Här dök det upp en liten fint till Gotte i form av ett fånigt långt sammansatt ord.)

Så, ja, såhär blev det som sagt. :)

Mus avslöjad på bar gärning

Jag hade ett öga mot öga-möte med en skogsmus idag. I förra veckan hade en mus bosatt sig under sätet på Gottes moppe(!). Kanske var detta samma mus, vem vet. Vi har i alla fall en mus i omgivningarna som kommit på att det finns en massa godis i kaninburen…

Jag skulle ställa in lite grönsaker till kaninerna innan jag stängde in dem för natten, och då satt den där, mitt framför näsan på mig! Musen satt inne i hörnet av buren och knaprade på ett pellets. Föreställ dig en liten, väldigt söt mus med stora svarta ögon som ser extremt förvånad ut. Precis så såg den ut! Tjock var den också! Den lixom satt kvar och försökte fundera ut vad den skulle göra. Jag satt också kvar och funderade på vad jag skulle göra. Hur tusan fångar man en mus?! Med bara händerna?

Men kaninerna upptäckte att det hände något så de skulle såklart kila dit och kolla vad det var = de väsnades = musen pilade iväg som ett skott. Den försvann in under den bakre delen av buren och jag försökte hitta den. Det var dock inte så lätt med två extremt nyfikna kaniner som vispade runt fötterna på mig. 1-0 till musen med andra ord. Vem vet, kaninerna och musen kanske är i maskopi? Kanske har kaninerna skaffat sig ett husdjur?

Högteknologi i verkligheten

Här ute i verkligheten –som Gotte säger om livet på landet– har vi haft en tja… något ynklig internetupkoppling. Vi har haft enmansinternet. Internet för tålmodiga män och kvinnor. Allmänt kass uppkoppling med andra ord.

Förra helgen var vi på en smått kaosartad resa till Japan-loppisen i Stockholm. Efter oändliga felkörningar, överhettad GPS i Stockholm och en smått extrem 34-punktsvändning på en grusväg i skogen kom vi fram till min ”chef” Luddes och hans fru Lisas hus. Efter mysig äppelpajfika plockade vi med oss Ludde och begav oss mot Småland.

Nästa dag fixade Ludde en 3G-antenn åt oss på taket. (Hu, jag hade -aldrig- begett mig dit upp!) Den gamla TV-antennen åkte ner. Jajjemen, nu är vi så moderna att vi inte ens har en TV-antenn. Vi har visserligen  inte haft TV sen vår TV från 1984 gick sönder, men nu syns det utanpå huset också! Istället har vi en svindlande uppkoppling på sisådär 5 mbit.

Tjiho! Med andra ord har vi nu tvåmansinternet med krav på ömsesidig hänsyn. :)