Lilla hallen är färdig!

Den som besökt oss vet att vi bor i något av ett renoveringsprojekt.

Nu är äntligen det första rummet färdigrenoverat!

Det tog oss visserligen mer än ett halvår att bli färdiga med ett två kvadratmeter stort rum, men färdiga är vi!

När vi flyttade in var dörr och golvlisterna ljust blågrå. På väggarna satt halvtrasig glasfiberväv med ett tjockt lager plastfärg i skrikig turkos… (!)

I detta lilla rum finns tre dörrar och en väggfast hylla. De satte minst sagt käppar i hjulet för oss!

Vi målade den fasta vägghyllan och taklisterna i en matt mörkbrun färg med äggoljetempera.

Väggarna tapetserade vi med en EasyUp-tapet från Boråstapeter. Motivet är hämtat från gamla lagfarter. I lagom tokig ordning inköptes tapeterna efter att hyllan och listerna målats. Jag köpte tapeterna i Göteborg utan att ha med mig ett färgprov. Men trots det så passade färgerna i tapeten perfekt mot listerna!

Lite stolt är jag allt över mitt färgminne. :)

Hatthyllan i metall satt i den stora hallen tidigare. Den är original från 50-talet och alldeles fantastiskt rejäl.

Dörr och golvlisterna lät vi vara.

Vi ”retuscherade” några små skavanker med Gottes Warhammer-färg. (För den oinsatte: Warhammer-färg är en typ av hobbyfärg i pyttesmå burkar)

Här till höger syns tapetmönstret lite bättre.

Jag brukar inte vara så förtjust i tapeter med text, men den här fastnade jag verkligen för. Dels för de handskrivna bokstäverna där alla bokstäver verkligen var olika. Dels för att texterna är hämtade från riktiga dokument, svenska dokument! Inte några fåniga texter i stil med ”Carpe Diem” eller ”Home Sweet Home”. Nej, lagfarter från 1800-talet ska det vara! Passar en historienörd som hand i handsken.

Strömbrytaren är en modern brytare i retrostil som vi valde att sätta in i hela huset när vi gjorde om elen i våras.

Här ovanför syns tydligt hur sablans krångligt det var att ta bilder på den här hallen! Fick inte med en hel vägg på bild hur jag än bar mig åt, så liten är hallen. Här låg jag på golvet halvvägs in på toaletten och tog kort…

Med våra ytterst begränsade tapetseringskunskaper var det här projektet verkligen en utmaning. Dörrarna och den väggfasta hyllan gjorde att vi inte kunde sätta en enda rulle från golv till tak. Allt behövde klippas, skäras och vikas runt hörn.

Det tog oss dessutom så lång tid att tapeten hann bli för blöt innan vi hann skära av den, så det blev lite knöligt och kass i vissa kanter. Planen är att dölja detta med någon form av snöre eller band framöver. Vi får se hur det går med det. :)

Men äh, vem bryr sig! Det är i vilket fall, en storslagen förbättring mot tidigare.
Ovanför den väggfasta hyllan, där man ändå inte når upp att lägga några saker, skruvade vi upp hattkrokar.

På krokarna bor nästan hela min hattsamling plus en stickad mössa.

Hattupphängnings-dekoreringen var Gottes idé, fiffigt! (Här dök det upp en liten fint till Gotte i form av ett fånigt långt sammansatt ord.)

Så, ja, såhär blev det som sagt. :)

Haj & öl

Trängdes med barnfamiljer på ett smockat Universeum tillsammans med halva(?) lolitagänget i fredags. Efter hajtittande, dinosaurier och diverse trappspringande bar det av till Ölrepubliken för god mat och finsmakaröl.

Mysigt värre. :)

Foto: Mica Krasch

Dessutom är jag galet glad att jag tog de här kängorna på mig, när bussen går sönder och man får gå halva vägen är det skönt att i alla fall inte få skoskav… (Hnnggrr… Västtragik)

Mormorskängor från när det begav sig

Jag kommer nog prata skor en hel del på torsdagar. Gamla skor kan vara helt fantastiska!

Mormorskängor, 1890-tal

Först ut är ett par kängor, de äldsta jag har. De är köpta på eBay, för ca 500 kr, inklusive frakten. Det är lite vanskligt att köpa äldre skor på nätet, ofta har de ingen storleksmärkning och ofta är de också väldigt smala i modellen. Man får chansa och be säljaren mäta. ^__^

Det här paret kommer från USA. På insidan sitter en sliten vävd etikett med texten ”The Cahill Shoe Co – Cincinnati” Jag har inte hittat mycket om dem på nätet, men skoindustrin verkar ha tagit fart i Cincinnati i mitten av 1860-talet. Cahills skofabrik verkar ha förstörts i en brand 1910. För den nyfikne finns en scannad artikel som nämner detta: El Paso Herald, Texas 1910 Runt sekelskiftet hade fabriken ca 300 anställda, och Cincinnati var en av de större ”skotillverkarstäderna” i Mellanvästern.

Själva skorna tycker jag är riktigt häftiga. Själva skon är sydd i tunt mörkt mörkt mörkblått skinn, som fortfarande är mjukt, 120 år senare. Är det inte helt fantastiskt! Skaftet är i svart bomull, och insidan är fodrad med oblekt linne. (Tror jag) Allt är sytt på maskin med små små stygn. Inte mer än en millimeter långa.

Maskintillverkning av skor kom i mitten av 1800-talet, ungefär samtidigt som fabrikerna i Cincinnati dök upp. Jag lät skomakaren lägga på en ny sula på skorna, och bytte snörena. Det ligger tyvärr inte mycket värde i gamla skor, om de inte är av ett känt märke. Dessutom är det en så fin känsla att kunna använda dem, tycker jag. De är så nätta i modellen, och så stadiga och bra att gå i. Och… tänk vad de kan ha varit med om, vem som har haft dem?