Det moderna fenomenet sopor

Jag har funderat ganska mycket på senaste tiden ang. hur mycket sopor vi skapar idag. Att sopor är något icke önskvärt kan väl alla hålla med om, men vad är det egentligen som skiljer avfall från råvaror?

Om vi tar ett enkelt exempel: Kompost

Bra trädgårdsjord är en råvara som många betalar en hel del för. Vad är trädgårdsjord egentligen? Kompost uppblandat med lite mindre näringsrikt material. Vad är kompost då? Trädgårds och matavfall. Allt det här är ju ingen nyhet.

Men, det jag funderat på är, varför ska de som inte tar hand om sitt kompostmaterial själva, betala för att bli av med det? Varför äger kommunen våra sopor?

Det har faktiskt inte alltid varit såhär. För sisådär 100 år sedan, i alla fall i Storbritannien, kunde folk sälja olika typer av avfall till personer som kom och hämtade dem. Aska, benrester och annat användes sedan i industrin till tillverkning av tvål, lim  m.m.

Om man istället för sopavgift uppmanade till användning av återvinningsbara material genom att köpa tillbaka dem, borde sopsorteringen öka ganska påtagligt? Det borde också bli mer relevant för producenter att använda förpackingsmaterial som är lätta att återvinna genom att producentansvaret/avgiften till staten kunde kvittas mot en rabatt för miljövänliga förpackningar. Ju mer energi det går år till att återvinna och ju mer restprodukter som blir över, desto mindre rabatt.

För de som inte vill sortera upp soporna så att de blir lätta att sälja vidare för sophämtaren/kommunen, kan man behålla den nuvarande avgiften som en sorteringsavgift. Vi har ju redan den här typen av system för skrotbilar och pantburkar, så varför inte för resten av våra sopor?

Julkrans

Gick emot mina principer i år och gjorde en julkrans långt före 1 advent. Vi har en synnerligen oisolerad ytterdörr, som behöver tilläggsisoleras med minst två filtar på vintern. Dessutom har dörren ett stort fönster, och de upphängda filtarna såg inte allitför roliga ut utifrån, så, jag bestämde mig för att göra en krans att hänga upp!

Materialet till kransen:
Diverse vissna växter från trädgården
Några små granar som växte i diket
Enris från trädgården
Ljung
Blåbärsris
Nedfallna björkkvistar
Björntråd
Rött organzaband med guldtryck
En öljett

Till saken hör att jag aldrig gjort en krans förut. (Eller jo, vi gjorde något som skulle likna kransar på pysseldagarna i mellanstadiet en gång) Så, jag vet inte om detta är hur man ska göra en krans, men jag tycker resultatet blev ganska kransigt!

Först gjorde jag en stomme av björkris. Jag började med en bunt ris som jag virade ihop i ena änden med björntråd. Sedan la jag dit några kvistar till en bit längre ner på den första bunten och snörde fast dem. Fortsatte med ett par kvistar till osv, tills jag hade en lagom lång ”pinne” för att snöra ihop ändarna och göra en ring. Stommen i sig själv tycker jag blev ganska tjusig! :)

Sen virade jag på resten av materialet på samma vis. Det var ganska mycket att hålla i, så det blev tyvärr inga bilder på den processen. Där ”skarven” är blev kransen inte lika snygg, så jag döljde den biten med en rosett.

Lite overkill, men jag fick för mig att sätta fast en öljett på bandet, så att det hänger snyggt på dörren… Inbillar mig att den här skruttiga metallbiten kommer att göra bandet oförstörbart när stormen kommer också…!


Såhär blev det!

Än så länge har skapelsen hållt för väder och vind. :)

Allt som allt tog den faktiskt inte alls lång tid att knåpa ihop. En och en halv timme kanske, inklusive inhämtning av material, att springa runt i huset och leta efter verktyg och ta bilder.

Byggnadsvård i Sommar i P1

Jag har ju sagt det där att jag vill bli byggnadsantikvarie. Här på bloggen har jag inte sagt det, men i verkligheten. Någon gång ska jag bli det. Om några år sådär. Någon gång.

Idag var det en äkta byggnadsantikvarie som pratade i Sommar i P1. Jisses vad jag kände igen mig! Inte har jag levt ett liv som Göran Gudmundsson (Herregud jag är ju bara 22) men det där med att bli alldeles varm i kroppen av gamla hus, det känner jag igen.

Här kan man läsa lite mer om Göran och Gysinge. Lyssna gör man här nedanför om man vill. ^__^

Lyssna: Sommar i P1 med Göran Gudmundsson

Peak fosfor

Vissa forskare pekar på att forsforn kan vara på väg att ta slut i världen om ca 60 år.
Vetenskapsradion berättar här.

Fosfor är nödvändigt för att alla växter ska växa. Förr återanvändes fosforen i jorden naturligt på bondgårdarna. Djurens och människornas avföring användes som gödsel på de egna åkrarna. På så vis hamnade forsforet från maten och betet återigen i jorden.

Spreading liquid manureIdag gödslas stora delar av åkrarna med fosfor brutet i mineralgruvor istället. Man sätter alltså till nytt fosfor istället för att återanvända. I andra fall sprids så mycket naturgödsel ut att åkrarna till slut blir mättade och inte kan ta emot mer. Detta leder till övergödning i vattendragen.

Dessutom går mycket av människors ”forsforutsläpp” ut i avloppet, in till reningsverket i bästa fall. Utan ett reningsverk går fosforet direkt ut i hav och sjöar, vilket också leder till övergödning.

Via ett reningsverk (i Sverige i alla fall) försöker man ta tillvara på fosforn, men processen är omständig.

Jag har varit tveksam till vattenspolande toaletter länge, och här är ännu ett skäl. Ännu en sak våra barnbarn kommer skaka på huvudet åt?