Vad är skumt i vårt badrumsskåp?

Igår fick jag hem boken Badskumt av Katarina Johansson. Beställde den hos Bokus bara för att få några ynka poäng på Medmerakortet. (Känner mig som en småländsk fattigpensionär…)

Hursomhelst, jag sträckläste boken. Överlag tycker jag den är bra och objektivt skriven, även om den kan kännas lite väl riktad till kvinnor i författarens egen ålder och/eller samhällsklass. Efter sträckläsning kunde jag inte riktigt låta bli att gå igenom vad vi själva har för saker i skåpen. (Budskapet i boken gick fram med andra ord!)

Jag har valt att leta efter ett urval av ämnen, men för den som är intresserad rekommenderar jag verkligen att läsa boken! Jag kommer tex. inte ta upp djurtest, parfymer, solskydd och ftalater. Något som jag ändå tycker är väl värt att läsa på. :)

Hela rasket, valde att ta med några rengöringsmedel också... för skojs skull.

Några saker fick bli utsorterade direkt. Vissa hade innehållsförteckning på japanska, på vissa hade lappen fallit bort. På några har innehållsförteckningen suttit på ytterkartongen. (De har en tjusig liten symbol med en bok och en pekande hand på)

Myggmedlet, parfymen och produkterna med solskydd hade jag gärna kikat närmare på.

Zinkpyriton är ett mjälldödande medel. Men det är också ett medel som dödar fiskar och havslevande djur. Samma medel fanns i de miljöfarliga båtbottenfärgerna, som numera är förbjudna. 2003 släpptes det ut fem gånger så mycket zinkpyriton från mjällschampo som från båtbottenfärger, enligt Naturvårdsverket. Värt att tänka över, speciellt om man använder Head & Shoulders, som innehåller just zinkpyriton, av gammal vana och egentligen kanske inte ens har mjäll? I många fall rör det sig faktiskt bara om torr hårbotten. Samma schampo innehåller även mineralojlor, billiga produkter som framställs ur fossil råolja.

Plast i tandkräm och i ögonskuggan från Body Shop?

Polyakrylamid, akrylamid, akrylater. Någon minns kanske när det var livsfarligt att äta chips? Hallandsåsen kanske? Nå, chipsen har det varit tyst om, men akrylamid och akrylater är för den skull inte helt ofarligt.

Olika typer av akrylater är vanliga. Hur kul är det t.ex. egentligen att borsta tänderna med samma ämne som finns i superlim? Eller spraya håret med och andas in plast? Nu kommer jag nog ha svårt att sluta helt med hårspray, men jag har definitivt fått mig en puff till att dra ner på användandet.

Att nagellimmet skulle innehålla akrylater kändes ganska självklart, samma med nagellacket.

Silikoner har det varit en hel del prat om de senaste åren. Inte nog med att de inte är något vidare att ha i håret om man inte vill att det ska bli risigt utan alla produkter och till slut gå av, de är dessutom svåra för naturen att bryta ned.

Silikoner är svåra att tvätta bort när man väl haft i dem. Lika svåra är de för naturen att ”tvätta bort”. Jag har inte riktigt tänkt på varför mitt hår ofta är så omöjligt att få mjukt och lent igen efter jag använt hårspray. Tror svaret finns här i just silikonerna. Inga av mina andra hårprodukter innehåller silikoner.

Parabener är några av de absolut vanligaste konserveringsmedlen i kosmetika. De har använts länge och är inte allergiframkallande. Men, en del forskning pekar på att vissa parabener kan vara hormonstörande eftersom de liknar det kvinnliga könshormonet östrogen. Jag tycker kanske inte att det är bojkott av parabener som gäller just nu, men det kan vara bra att känna till dem. Till vänster är de produkter jag hittade hemma som innehöll just parabener.

Nu till ett ganska så mycket värre konserveringsmedel: Metyldibromo glutaronitril (MDBGN) Det här ämnet är totalförbjudet i kosmetika inom EU sedan 2008. Det är extremt allergiframkallande. Hemma hittade jag detta i tre svenska produkter:

Två produkter från Nature's Scandinavia, en från Åhlens. Troligtvis inköpta före 2008?

Kathoner eller ämnen som innehåller zolin i namnet är superbakteriedödande konserveringsmedel. De är mycket farliga för havslevande djur och rätt så allergiframkallande. Inte så trevliga med andra ord. De är vanliga i diskmedel men även i schampo och badskum etc.

Hemma hittade jag det föga oväntat i diskmedel, rengöringsmedel och sköljmedel. Men även i kära H&S!?!

BHT (eller BHA) är en annan rolig kemikalie. Den finns med på EUs lista över misstänkt hormonstörande medel och är mycket miljöfarlig. Extra tråkigt är att den enkelt kan ersättas med E-vitamin och att den även förekommer i mat med nummer E321.

Kul att jag köpte tvåpack Gilette hormonstörande rakskum på Willys förra veckan… Känns bra att raka bikinilinjen med det.

Tensider finns i det mesta som ska ta bort smuts i någon form. Vissa sorter är helt okej, vissa är inte lika okej, vissa är ganska så rejält o-bra. I Aquafresh tandkräm hittade jag en tensid, sodium lauryl sulfate, som är känd för att ge hårbottenproblem och hudinflammationer. Inte nog med det, slemhinnor (som finns i munnen) är extra känsliga för detta. Inte konstigt att jag spottat blod efter tandborstningen de senaste dagarna. Det blir att gå tillbaka Acta som vi hade innan. Hu.

Samma tensid finns även som tredje största ingrediens i Head & Shoulders.

För att avsluta med en liten positiv bild kommer här exempel på produkter som innehåller helt okej tensider. Bra miljöval is the shit, hehe. (Head & Shoulders är väl sammanfattningsvis sämst i alla kategorier)

Badskumt är min största källa i det här högst ovetenskapliga testet. Tar gärna emot synpunkter och kommentarer!

Djur transporteras i flera dygn innan slakt inom EU

De gröna partierna inom EU håller en namninsamling för att få igenom en ny lag gällande djurtransporter. Idag kan djur som ska till slakt fraktas i flera dygn. Namninsamlingen gäller att begränsa tiden till max 8 timmar.

Tänk själv hur jobbigt det är att resa i åtta timmar… Jag tycker att även det är för lång tid, 70-80 mil till närmsta slakteri låter väldigt långt. Kan inte låta bli att undra om detta inte beror på att djurtransporter troligtvis är billigare än transporter av kött? Djur kräver ju ingen kylning eller hygienregler… De är ju bara djur, de ska ju dö ändå så det spelar väl ingen roll hur de har det. Eller?

Även om reglerna borde vara ännu hårdare, tycker jag att det är viktigt att skriva under för att åtminstone ta ett steg i rätt riktning. Även om man inte bryr sig om djuren i sig så är de här långa lastbilstransporterna fram och tillbaka så fruktansvärt onödiga.

Vill du skriva på namninsamlingen eller läsa mer, gå till http://www.8hours.eu/

Köttfabriken

GP har ett par artiklar uppe på nätet om djurskyddet i Sverige. Den ena handlar om ett rättsfall med en grisbonde i Halland. På gården fanns mängder med skadade, sjuka och döda djur. Bonden skyllde på systemet i branschen. Att det är så det funkar.

Jag blir så fruktansvärt arg när jag läser om sånt här! Tycker inte det är fel att äta kött, men, det är helt galet att äta så mycket kött som vi gör. Jag äter för mycket kött. Det är för lätt att äta mycket kött när det så ”obegripligt” billigt. Ta tex. Lidls erbjudande med kassler för 39.90/kg. Dra av moms och butikens marginal på det. Frakt från Danmark till Lidls huvudlager, frakt till butiken. Tillredning och packning. Slakt. Frakt emellan bondgård, slakteri och fabrik. Hur mycket blir egentligen kvar till bonden? Hur mycket pengar ska egentligen gå till kostnader för uppfödning, veterinär, mat till grisarna, halm, städning etc? Under hela grisens livstid? Nu går visserligen en hel gris till mer än bara kassler, men det är fortfarande väldigt lite pengar. Inte konstigt att det står bedrövligt till på många ställen. :/

GP har en artikel om en ekologisk gård också: http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.554355-har-kan-grisarna-ga-ut-nar-de-vill

Tyvärr är jag inte övertygad om att det är rätt väg att gå heller. Grisarna har det nog mycket bättre, men är det tillräckligt? Är det verkligen rätt att föda upp djur på ett industrimässigt sätt överhuvudtaget? Borde vi inte uppskatta dem mer än så under tiden de lever?

SR har en riktigt intressant dokumentärserie om matindustrin här. Lyssna speciellt på avsnittet om aveln inom kött och mejeriindustrin:

Matens pris ”I Sverige äter vi idag dubbelt så mycket yoghurt, fil, grädde och ost jämfört med 1970. På 60 år har köttkonsumtionen ökat från 50 kg per person och år till 83 kg per person och år. Djuren levererar effektivt inte minst tack vare en intensiv djuravel. I det här avsnittet av Matens pris granskar Malin Olofsson och Daniel Öhman hur aveln har påverkat djurens hälsa.”