Förändringar och funderingar

Det är mycket som förändrats på senaste tiden. I slutet av januari hade jag mina sista dagar på LUDA. Både vemodigt och spännande. Skönt att ”bara” ha företag och skola att koncentrera sig på. Spännande att vara helt sin egen. Men vemodigt och tomt på samma gång. Saknar alla kära kollegor!

Jag har funderat ganska mycket de senaste veckorna. På både stort och smått. Har försökt att verkligen prioritera det som är viktigt. Inte ta på mig för mycket. Vila. Ta pauser och uppskatta det jag har. Jag har det förbannat bra egentligen, trots att jag valt bort mycket av det som man på något sätt förväntas vilja ha i vårt samhälle.

Jag har valt bort ekonomisk trygghet. Jag har valt bort en fast anställning på en genuint trevlig arbetsplats. Jag har valt bort att kunna åka på semester en gång om året. Jag har valt bort att kunna köpa det jag vill ha precis när jag vill ha det. Jag har valt bort tjänstepension.

Men jag har också valt någonting. Jag har valt att kunna ta en fyra timmars fikarast mitt på dagen bara för att det är fint väder. Jag har valt att prioritera bland mina överambitiösa ambitioner. Att ta hand om mig själv och lyssna på min kropp. Att inte slita ut mig av att göra allt på en gång. För vad är poängen med ekonomisk trygghet vid pensionen, om man inte kan se tillbaka på livet och känna att man tog vara på det, som verkligen räknades?

Den här bilden har inget med saken att göra.
Den här bilden har inget med saken att göra.

Den enes död, den andres bröd?

Strax innan midsommar la en av plattorna på spisen av. Eller snarare, varje gång vi vred på plattan stängde jordfelsbrytaren av strömmen. I hela huset. Sedan uppstod debatten om när en ny spis skulle införskaffas. Jag tyckte NU. Gotte tyckte vi kunde vänta lite. En vecka senare ”råkade” ungsluckan lossna. (Det var inte jag som orsakade det, otroligt nog, inget sabotage här inte!)

Ungefär samtidigt kom det ett reklamblad från en vitvaruaffär i Ljungby. De skulle lägga ner och sålde ut hela sortimentet. Tråkigt för dem men bra för oss, vi fick en ugn och en spishäll till ett helt fantastiskt pris!

Kanske blir det tillfälle för en brödbakspremiär?

Från detta...
...till detta! Ugnen passade perfekt in tillsammans med vår mikro, i kylskåpets gamla "hål"
Spishällen är dock synnerligen oinstallerad.

Hyreshöjning? Nähä!

På vår port här hemma sitter en lapp från hyresvärden. ”Hyresförhandling påbörjad”. På SR idag nämndes det att fastighetsbolagen i Göteborg vill höja hyrorna med upp till 5%.

Vilken överraskning. Jag har varit så frustrerad på alla dessa hyreshöjningar ända sedan jag flyttade hemifrån. Varje år ska det höjas med ett par hundralappar. Ingen skillnad märks på vad man får för pengarna. Trasiga tvättmaskiner och kalla element? Mmm.

Vår lägenhet är egentligen inte dålig, men det är inte precis bra här heller. Men det är egentligen inte det som stör mig. Det är det där med att det är smått omöjligt att påverka sina kostnader själv. (Om man inte vill lägga ner sin själ i att förhandla åt Hyresgästföreningen…)

Så skönt ska det bli att slippa hela den här cirkusen. Hejdå hyresförhandling, hej räntekaos!

Här ska det tas betalt!

Tihi! :D Kom hem från jobbet och innanför dörren låg minsann en liten kortläsare!

Jag är smått i extas. Det måste vara det snyggaste sättet att ta betalt någonsin. Och det billigaste? Och nej, jag får inte betalt för att skriva det. Och ja, jag vet att det inte är bra grammatik att börja en mening med och.

iZettle är hur smidigt som helst! Som småföretagare har jag tvekat riktigt länge till att börja ta betalt med kort annat än på nätet. Det brukar vara hutlöst dyrt. Speciellt om man som jag bara behöver kunna ta kortbetalningar vid evenemang, mässor och liknande.

Jag gjorde en liten snabbjämförelse mellan svenska giganten Babs och iZettle:

Kortterminal:
Babs: 359 kr/mån + uppkoppling 139 kr/mån
iZettle: 0 kr + det 3G-abonnemang man redan har i iPhonen.

Kostnad per betalning:
Babs: Omöjligt att säga, man måste förhandla med sin bank om priset. Men Google säger ett par kronor per köp + 2-5% på priset för en småföretagare. Den som vet får gärna hjälpa till med fakta här!
iZettle: 1,50 kr + 2,75%

Övrigt:
Babs: – Stor, ful. + Har kvittoskrivare, pin-kod, läser kort utan chip.
iZettle: – Läser inte kort utan chip, man måste signera genom att skriva på skärmen. +Liten, smidig, snygg, kvitto per e-post istället för papper.

Såhär ser ett kvitto med iZettle ut förresten: Klicka här för att se min hysteriska signatur.

Spänd väntan på en chipläsare

I förrgår uppdaterade jag i ren panik min iPhone 3G. Jag har kört på samma system (iOS 3.0) sen jag köpte telefonen på eBay för drygt två år sedan.

Jag har dragit mig för att uppdatera, eftersom den är operatörslåst till ett bolag i USA. Uppdaterar jag systemet via iTunes, kan jag inte ringa längre.

Men, i förrgår tog jag mig alltså i kragen och googlade, laddade ner Pwnage Tool, uppdaterade, jailbreakade och låste upp. Äntligen. Det känns som att ha en ny telefon.

Nytt system betyder också att min iPhone har förvandlats till kreditkortsterminal. Svenska iZettle har släppt en app som gör det möjligt att ta kortbetalningar direkt i mobilen. Det återstår att se när jag får min gratis chipläsare, undrar om jag hann bli en av de första 2000 som registrerade sig? Förmodligen inte. Väntar spänt… Alla kommer få en, men det fanns tydligen bara 2000 i lager.

Apropå inget, så vet nog varenda kotte snart att jag och Gotte är på vippen att köpa hus. Innan vi ens har hunnit åka och skriva på kontraktet.

Princip 8: Helst inte halvfabrikat eller färdigrätter

Principen om att inte äta halvfabrikat har jag ”följt” ganska länge. Det hela började för ett par år sedan, när varningarna för smakförstärkare eller E621 dök upp. Under skoltiden hade jag mycket problem med magen. Antingen var jag hård i magen i flera dagar, eller så hade jag ordentlig turistmage, på hemmaplan.

Jag började fundera på om det kanske inte var stress som jag trodde, om det kanske handlade om något i maten? Jag är allergisk mot mycket mat, men jag hittade inget tydligt samband mellan vad jag åt och vad jag mådde. Tills jag började undvika E621.

Sedan dess har min mage varit en normal mage. Om det är inbillning eller ej det kan jag inte bevisa, men jag hoppar gärna över ett E-ämne på vilket sätt det än är det hjälper. E621 förekommer naturligt i mat, men som tillsats är halterna onaturligt höga. Vem vill äta mat där maten är så behandlad och smakar så lite att det måste sättas till ämnen för att det ska bli ätbart?

Just E621 är mycket ovanligare i maten idag än för ett par år sedan, men principen vill jag fortsätta att försöka hålla mig till. Lyckas gör jag inte, men jag försöker.

Klassikern - Den mest sorgliga färdigrätt som någonsin skapats?

Så, vad är det jag försöker undvika? Framförallt färdiga enportionsrätter. Den främsta anledningen tycker jag är att det inte är alls lika gott som att laga själv. Färdigmaten är fattig på smak och näring, samtidigt som den är dyr.

Halvfabrikat då? Vi köper massor med halvfabrikat varje vecka. Leverpastej, korv, inlagd gurka… Någonstans mellan färdiga köttbullar och korv drar jag gränsen. Köttbullar är enkelt att göra hemma, korv är lite för krångligt. Jag grämer mig litegrann varje gång vi köper färdiga köttbullar. (Vilket vi gör ofta.) Varför tar jag inte bara en timme eller två och gör ett helt lass? Men det är ju som det är, man är bekväm av sig.

Jag önskar att vi hade en mataffär nära hemma som hade mer ekologiska, småproducerade halvfabrikat. Produkter som verkligen är hemlagade, bara inte just hemma hos mig. Lidl och Willys är inte så starka på den punkten.

Princip 7: Att inte använda mer än nödvändigt av tvål/diskmedel/tvättmedel etc.

Det här är väl inte mycket mer än en princip egentligen. En liten grej som kanske sparar sådär 10 kr i månaden, och får en att känna sig lite duktig.

Men det är ju faktiskt så, att trycka ner tvålpumpen till hälften räcker lika bra som att trycka ner den helt. Hälften så mycket tvål går åt, hälften så stor kostnad och miljöpåverkan per toabesök.

Princip 5: Går något att ta vara på, ta vara på det

Min kära mamma är expert på det här. Jag är långt ifrån lika mycket expert. Det här med att klippa upp förpackningar och verkligen spara ut det allra allra sista är inte riktigt min grej. (Mamma du får jättegärna fortsätta med det, det är bra!)

När det gäller den här senapsförpackningen fick jag dock ett riktigt utbrott… kolla hur mycket det är kvar när det inte gick att få ut något mer på ”vanligt” sätt. Jag var tvungen att ta kort på det. Kan jag påverka så blir det bara senap i glas i fortsättningen. Ska det bli fint på varmkorven frå det fanimej användas SPRITS! Aaaagh!

I vanliga fall sträcker mig ungefär så långt att jag klämmer som en tok på tandkrämsförpackningen, häller vatten i det sista av tvålen och sådär.

Men! Ta vara på mat gör jag. Vi är riktiga snålisar hemma jag och Gotte. Vi gör en massa lustiga grytor och grejer. En dundergrej är att skära ner en massa olika grönsaker, kanske lite korv och lite kryddor i en gryta och koka ihop. Ta i lite buljong om det behövs. Är det mycket vatten i grönsakerna behövs det inte ens extra vätska ibland.

Buljong är ju ett fantastiskt fint sätt att ta vara på matrester också. Rester från en grillad kyckling t.ex. tillsammans med lite rotfrukter, vatten och kryddor. Man bara slänger i allt i en gryta och låter det koka. Sen går det fint att frysa in i lagom portioner. (Sila först!)

Tyvärr äter vi nästan bara kycklingfiléer, jag saknar det där buljongandet lite. Och ja, jag är ungefär lika specifik i mina ”recept” som Kajsa Varg.

Nu är jag arg! Herregud politiker pengar är inte allt!

Det blir Samhälls-söndag på onsdagen den här veckan. Jag är så fruktansvärt trött på att kommunerna alltid måste välja det billigaste alternativet. Kan någon bevisa att det faktiskt blir billigare för samhället i längden är de välkomna att kontakta mig…

Exempel 1: Kollektivtrafiken i Göteborg GP har skrivit ett flertal artiklar om Västtrafiks ”utrustning” den här veckan. Mängder med bussar hos företaget Veolia har fått körförbud efter poliskontroller. Senast föll en ruta ur en av bussarna, när polisen kontrollerade. Den kunde lika gärna lossnat när bussen rullade med fara för människors liv. Minns när jag bodde i Backa, man blev ju inte förvånad när en 19-buss gick sönder precis…

Biljettsystemet har varit en katastrof sen det infördes. Ingen förstår hur det fungerar, många får fel belopp draget på kortet. Själv kör jag med mitt månadskort på ett kort och extrapengar på ett annat. Ska jag åka långt skiter jag antingen i att betala mer än för Göteborg eller så får jag gå fram och stämpla mitt extrakort när bussen gått över taxegränsen. Har man månadskortet och lösa pengar på samma kort blir det ännu snurrigare känns det som. För att inte tala om när man är fler än två, eller missade att trycka på plus-knappen.

Sen har vi det här med de italienska spårvagnarna… De rycker i kurvorna, piper och skränar. Vissa bullrar och piper samtidigt och låter som att de är påväg att explodera. På vissa luktar det bokstavlig talat bajs. De är jättekonstigt planerade och sittplatserna, speciellt de i ”gångarna” där måste de ha planerat för folk med fötter som på bilden till höger… Hu. Nu låter jag som en gnälltant, men jag får ont i ryggen när jag åker med dem. De rör sig helt ologiskt. Jag är verkligen inte den som har ryggproblem heller, så stackars de som har. Uppdatering: Ännu en intressant artikel i GP

Trots detta planerar Västtrafik att eventuellt köpa in 125 spårvagnar till! Från samma företag! Det blir nog -jättebilligt- i längden. Fler resenärer kommer -säkert- komma till, och de kommer antagligen vara -tacksamma- för att de får finansiera de ökade reparationskostnaderna för vagnar som ändå inte kommer.

Exempel 2: Skolmaten I och med lagen om offentlig upphandling tvingas kommunerna att köpa in den absolut billigaste maten till skolorna. De får inte ställa krav som att maten ska vara närproducerad eller liknande. Det strider mot konkurrensreglerna. Säkert finns det många kommuner som tycker att det är bra att de bara behöver se efter priset, men vad tjänar kommunen i längden på det? De lokala bönderna slås ut av regnskogsskövlare i Brasilien.

Exempel 3: Banverket I åratal har Banverket fått för lite pengar. När det inte var vinter på vintern märktes det inte hur det svenska tågnätet förföll. Både höger och vänsterpolitiker har flyttat pengar från underhåll till ”andra saker”. När sedan allt går sönder på en gång, har reparationsansvaret lagts ut på entrepenad, för att det är billigare. Allt går fel på en gång. Tågen krockar med entrepenaden, växelfel är vanligare än att tågen kommer i tid…

Kära politker och toppar i det offentliga näringslivet, hur mycket sparade ni på det här egentligen? Tänk på att politikerförakt kan kosta er en del, inte minst i era egna plånböcker.

Princip 2: Bättre med något som kostar mer och håller i längden

Särskilt när det gäller kläder och skor har jag börjat irritera mig på det här. Billiga saker som ser OK ut och sedan inte håller. Aaah! D:

På kapselhotell i Tokyo

Särskilt när det gäller skor är jag helt hopplös. Skorna måste vara i skinn. (Bra skinn ska det vara också, inget klippt från den sämsta biten!) Fuskskinn kan förstås hålla det med, men när ytan får en repa eller börjar bli slitet är det ju tack och hej. Förutom skinnet ska sömmarna inte vara slarvigt sydda, klacken ska sitta ordentligt. Helst ska det vara en lackad massiv klack om det är en träcklack… Förutom de här små enkla kraven ska skorna vara snygga, finnas i min storlek och sitta bra. Sen ska jag ha råd med dem också!

Så, kort och gott har jag lite svårt att hitta skor.

Från skor till säng. När jag flyttade hemifrån inköptes en säng från Ikea. Ett år senare lossnade ribborna från ramen! Fem centimeter långa spikar stack ut och brädorna låg på golvet. De tittade lite lustigt på oss när vi kom inrullandes med den på Ikea för att byta. Mamma min är ett geni och hade sparat kvittot. (Tack Mamma!) Vi kom hem med en annan Ikea-säng modell lite större och lite dyrare.

Den är inte heller bra. Ett år senare har den tappat formen på vissa ställen. Så… när brädorna ramlar ur den vi har nu tänker jag inte byta den mot en säng, det får bli 100 paket FANTASTISK servett eller något sånt. Jag har sparat kvittot.

Men visst finns det ljuspunkter också! Resväskan från Samsonite, kängorna från Underground, klackskor från Bally. De har fått utstå mycket, men står pall. Kängornas sulor har blivit hårda nu, och en söm har spruckit lite, efter sex sju år av flitigt användande i alla väder, utan att ha blivit ompysslade en enda gång. Stackars satar.