Byggnadsvård i Sommar i P1

Jag har ju sagt det där att jag vill bli byggnadsantikvarie. Här på bloggen har jag inte sagt det, men i verkligheten. Någon gång ska jag bli det. Om några år sådär. Någon gång.

Idag var det en äkta byggnadsantikvarie som pratade i Sommar i P1. Jisses vad jag kände igen mig! Inte har jag levt ett liv som Göran Gudmundsson (Herregud jag är ju bara 22) men det där med att bli alldeles varm i kroppen av gamla hus, det känner jag igen.

Här kan man läsa lite mer om Göran och Gysinge. Lyssna gör man här nedanför om man vill. ^__^

Lyssna: Sommar i P1 med Göran Gudmundsson

Mintgrön maskin

Var och hälsade på mamma och pappa i Uddevalla i helgen. Hade ett gäng mamelucker som skulle sys färdigt och tas bilder på.

Lånade mammas gamla symaskin. Ack vilken snygg pryl! (Mammas lite mindre gamla symaskin står hemma hos mig och används mycket flitigt…)

Jag har för övrigt lyckats få den här maskinen att brinna en gång, men ingen hittade varför den började brinna, och den har fungerat sen dess… I helgen höll den för att sy ihop resåren som skulle sys i alla fall. (Ja jag använde orange tråd, men det syns inte i slutändan…)

Himla kallt var det däruppe också, nu är man hemma med förkylning, feber och värktabletter i kroppen. :/

Steampunkigt och härlig vintage på Auktionsverket

Den 18 juni håller Göteborgs Auktionsverk en online-auktion med mängder av riktigt fina vintagekläder, skor och accessoarer! Det mesta är antingen från sekelskiftet eller från kvalitetsmärken som Burberry, Bally och Chanel. Till (än så länge) ganska låga priser!

Auktionsverket är lite lurigt i och med att de lägger på 20% på slutpriset, plus någon avgift har jag för mig. Priset man betalar är alltså betydligt högre än det man lägger som sitt bud.

Vet ej om jag kommer lägga några bud, jag borde ju inte… Men det finns många pärlor. Väldigt många! Här är några saker jag hittade:

En liten lycko-lampa

Det är lustigt hur en så enkel liten pryl kan göra i alla fall mig alldeles lycklig…

Har behövt en skrivbordslampa ganska länge. Speciellt när jag sitter och syr framför datorn på kvällen blir det väldans mörkt annars. Så hittade jag den här lampan liggandes hemma hos mina föräldrar. Den är väl lite till låns, men jag hoppas den får bo kvar länge. ^__^

Den är militärgrön, välanvänd med några små färgfläckar här och där om man tittar noga.

Designmässigt ser den nästan ut att vara från 40-talet? För att slå av och på ljuset vrider man på en bakelitspak som säger bjonggg. Kärlek!

Som många andra lampor av den här typen sitter den på plats med en skruvgrej i bordsskivan. Vek ihop en liten tygbit och la emellan foten och bordet, tror att det kan bli tråkiga märken annars. Risky business.

Värdinnans ABC

Värdinnans ABC

Jag ärvde en lustig bok efter farmor. Misstänker att hon fick den efter sin mamma. Det är en tjusig liten sak med tygpärm och nedsänkt guldtryck på framsidan.

Boken innehåller beskrivningar av i stort sett allt en fru i ett litet finare hem kan ha behövt veta år 1930, när boken gavs ut. Jag älskar den här typen av gamla böcker! Inte för att jag direkt planerar att följa råden i dem, men de är som små tidskapslar. Vissa stycken känns förskräckligt omorderna, medan andra skulle kunna vara skrivna idag. Andra ger ett intressant perspektiv att titta på vårt samhälle idag, utifrån en annan tid.

Särskilt roligt är det att boken är fylld med svartvita foton. Exempel på bordsdukningar, inredning och hemmiljöer. Det handlar mycket om etikett. Jag gillar avsnittet om tack och korrenspondenskort. De poängterar att svara snabbt på inbjudingar och tacka för besök. Det är ju faktiskt trevligt. :) Och något jag gärna hade varit bättre på. Men tänk, vem blir inte glad av ett trevligt litet sms efter en kul fest, eller att få svar och veta vilka som kommer lite tidigare än två timmar innan.

En stilig herre

Halva boken handlar om titlar och hur man skulle hälsa på olika människor. Disponent si, doktor så. Inte nog med att minnas vad alla heter, man skulle tydligen minnas vad de jobbade med också! (Eller vad mannen jobbade med om det var en kvinna…) Vem som var mest förnäm var visst bra att hålla reda på också. Hu… Tack snälla för Du-reformen.

Ett annat intressant kapitel är det om hur herrarna ska klä sig. Där får man lära sig att det är den franska revolutionens fel att herrkläder är så enkelspåriga. I och med revolutionen blev det fult att ha mycket detaljer och färger i klädseln, eftersom det kopplades samman med halshuggne Ludvig XIV. Den nya ”jämlikheten” krävde en mer likartad klädsel.

Mormorskängor från när det begav sig

Jag kommer nog prata skor en hel del på torsdagar. Gamla skor kan vara helt fantastiska!

Mormorskängor, 1890-tal

Först ut är ett par kängor, de äldsta jag har. De är köpta på eBay, för ca 500 kr, inklusive frakten. Det är lite vanskligt att köpa äldre skor på nätet, ofta har de ingen storleksmärkning och ofta är de också väldigt smala i modellen. Man får chansa och be säljaren mäta. ^__^

Det här paret kommer från USA. På insidan sitter en sliten vävd etikett med texten ”The Cahill Shoe Co – Cincinnati” Jag har inte hittat mycket om dem på nätet, men skoindustrin verkar ha tagit fart i Cincinnati i mitten av 1860-talet. Cahills skofabrik verkar ha förstörts i en brand 1910. För den nyfikne finns en scannad artikel som nämner detta: El Paso Herald, Texas 1910 Runt sekelskiftet hade fabriken ca 300 anställda, och Cincinnati var en av de större ”skotillverkarstäderna” i Mellanvästern.

Själva skorna tycker jag är riktigt häftiga. Själva skon är sydd i tunt mörkt mörkt mörkblått skinn, som fortfarande är mjukt, 120 år senare. Är det inte helt fantastiskt! Skaftet är i svart bomull, och insidan är fodrad med oblekt linne. (Tror jag) Allt är sytt på maskin med små små stygn. Inte mer än en millimeter långa.

Maskintillverkning av skor kom i mitten av 1800-talet, ungefär samtidigt som fabrikerna i Cincinnati dök upp. Jag lät skomakaren lägga på en ny sula på skorna, och bytte snörena. Det ligger tyvärr inte mycket värde i gamla skor, om de inte är av ett känt märke. Dessutom är det en så fin känsla att kunna använda dem, tycker jag. De är så nätta i modellen, och så stadiga och bra att gå i. Och… tänk vad de kan ha varit med om, vem som har haft dem?