Fläta à la Tymoschenko

Lolitaträff i Göteborg idag! Fick lite smått dejavu av att åka från Uddevalla för att träffa lolitagänget. Det måste ha hänt senast 2008. Hursomhelst, i brist på kam, hårspray och hårnålar knåpade jag ihop en tymoschenko-fläta. (Ni vet hon den ukrainska politikern som sitter i fängelse)

Jag följde den här guiden:

 

Varför måste jag försvara mitt val?

Det är en sak jag blir lite irriterad på:

När jag är i Göteborg får jag väldigt ofta höra: ”Men trivs du verkligen på landet?” ”Det är ju jättelångt bort från allting!”

Och när jag är hemma i skogen får jag höra det här: ”Men trivs du verkligen på landet?” (Favorit i repris) ”Du vet väl inte hur det går till på landet, du är ju från Göteborg.” ”Såhär bra *** har ni väl minsann inte i Göteborg?”

Jag tror inte att någon av de här kommentarerna är illa menade, men de är inte så roliga när man hört dem 50 gånger. Inte från samma personer, men i mina öron blir det precis lika upprepat ändå.

Varför ska jag behöva försvara min hemstad Göteborg, när jag uppenbarligen har valt att flytta därifrån? Jag är inte ”ni i Göteborg” längre. Jag bor på landet nu. Jag har valt att bo på landet för att jag vill bo på landet. Det är inte någon fånig idé Gotte och jag plötsligt fått för oss. Jag har i alla fall gått och funderat, drömt och längtat ända sedan jag flyttade tillbaka till Göteborg från Uddevalla för tre år sedan.

Trots det så är jag uppväxt i Göteborg, klart jag är präglad av det, staden betyder en del för mig, men det innebär inte att jag inte kan trivas och faktiskt känna mig mer hemma någon annanstans. Jag kanske inte beter mig eller gör saker precis som alla på landet, men jag är faktiskt rätt bra på att bo på landet. För jag uppskattar det så in i vassen!

Snö!

Idag snöade det! Sen regnade det snö. Ack kära Göteborg.

Här nedanför syns mina fötter från i helgen. Jag har ärvt ett par jättefina näbbstövlar efter min farmor. De är galet sköna. Men, jag har svårt att ta mod till mig och bära dem offentligt. Jädrans 70-talstrender. Jag känner mig som en hippie när jag har på mig dem. Fastän de egentligen är himla charmiga. Ack och ve.

Jag vill flytta hem till mamma!

Jag är nog en av få 22-åringar som vill flytta tillbaka hem till mamma. Det borde inte vara många av de som vill det som flyttar hem för att han/hon har ett fast jobb, har köpt ett hus och har sagt upp sin lägenhet helt frivilligt heller. Lyckligt lottad och lite sådär härligt unik är jag just nu, haha.

Ärligt talat, det är fasligt tomt och tråkigt i den här lägenheten nu. Det går inte att ringa Gotte för han har ingen mobiltäckning. (Vi har bara täckning om vi går 500m rakt ut i skogen, och det gör man ju kanske inte bara för att vara beredd ifall någon ringer…) Så, jag har att välja på att sitta framför datorn, sova eller att städa här i lägenheten.

Städandet har gått ganska dåligt hittills.

Lilla London?

Då och då hör man Göteborg kallas ”Lilla London”. Ofta med en viss stolthet i rösten hos en lokalpolitiker. Visst finns det kopplingar… Ett stort hjul i hamnen. Lyxiga bostadsrätter i gamla industriområden. Mycket mer kommer jag inte på dock.

Jo en sak till, segregationen. Inne i stan ska det vara fint och snyggt. Göteborg ska vara en populär turiststad precis som London. Men ute i förorterna syns det att Göteborg är en segregerad stad, precis som London. Allt är lite mindre här bara. Inte lika segregerat, men det går inte att blunda för.

Vi har haft våra bilbränder, skolbränder och våld mot polisen här. Mycket pekar på att orsakerna liknar de som ligger bakom upploppen i London. Så, dags att göra något åt saken, innan det går för långt här med, kära politiker? Innan de minst priviligerade tappar förtroendet för samhället helt?