Det moderna fenomenet sopor

Jag har funderat ganska mycket på senaste tiden ang. hur mycket sopor vi skapar idag. Att sopor är något icke önskvärt kan väl alla hålla med om, men vad är det egentligen som skiljer avfall från råvaror?

Om vi tar ett enkelt exempel: Kompost

Bra trädgårdsjord är en råvara som många betalar en hel del för. Vad är trädgårdsjord egentligen? Kompost uppblandat med lite mindre näringsrikt material. Vad är kompost då? Trädgårds och matavfall. Allt det här är ju ingen nyhet.

Men, det jag funderat på är, varför ska de som inte tar hand om sitt kompostmaterial själva, betala för att bli av med det? Varför äger kommunen våra sopor?

Det har faktiskt inte alltid varit såhär. För sisådär 100 år sedan, i alla fall i Storbritannien, kunde folk sälja olika typer av avfall till personer som kom och hämtade dem. Aska, benrester och annat användes sedan i industrin till tillverkning av tvål, lim  m.m.

Om man istället för sopavgift uppmanade till användning av återvinningsbara material genom att köpa tillbaka dem, borde sopsorteringen öka ganska påtagligt? Det borde också bli mer relevant för producenter att använda förpackingsmaterial som är lätta att återvinna genom att producentansvaret/avgiften till staten kunde kvittas mot en rabatt för miljövänliga förpackningar. Ju mer energi det går år till att återvinna och ju mer restprodukter som blir över, desto mindre rabatt.

För de som inte vill sortera upp soporna så att de blir lätta att sälja vidare för sophämtaren/kommunen, kan man behålla den nuvarande avgiften som en sorteringsavgift. Vi har ju redan den här typen av system för skrotbilar och pantburkar, så varför inte för resten av våra sopor?

Att tvätta håret med ägg

På senare tid har jag haft galet mycket problem med att min hårbotten kliar. Hårbotten var torr och håret fett. Så än en gång bestämde jag mig för att sluta med schampo. Har provat både ”balsam-metoden” och att skölja håret med varmt vatten för att ”dryga ut” tvättarna. Båda dessa metoder fungerade väl någotsånär, men inte riktigt bra. Tappade mycket hår av att tvätta med balsam, och den där vattenmetoden fungerar inte riktigt när man själv pröjsar för varmvattnet…

Så. Ägg alltså. Tvätta håret med ägg är en riktigt gammal grej. (Torde väl passa mig fint då, som är så fascinerad av gamla grejer…) Hälften av er som läser detta lär väl bli mer eller mindre förfärade av bara tanken på råa ägg i huvudet, och hälften av er tänker nog att ”Det där visste jag ju redan!” eller ”Hmm, det låter intressant!”

Såhär går i alla fall jag till väga:

  1. Fixa fram en gammal schampoflaska, Såklarts tycker jag är bra, de är lätta att skruva upp när man ska diska dem och själva ”pipen” har ett lagom stort hål.
  2. Knäck ner 1-2 ägg i flaskan. (1 ägg brukar räcka för mitt ganska tunna hår, tratt rekommenderas vid det här momentet.)
  3. Häll i litet vinäger eller honung. (Vinäger kan göra håret torrt, men passar bra för att ”sura till” ägget för mig som har fett hår, honung gör håret mjukt men kan bli klibbigt.)
  4. Skaka flaskan så att allt blandar sig.
  5. Tvätta håret med ägget ungefär som med vanligt schampo. Ta små klickar i taget och massera in i hårbotten. Ägget skummar inte, så det kan kännas som att håret inte blir rent. (Men det blir det, bara vänta och se!)
  6. Skölj med ljummet vatten. Varmt vatten=äggröra i håret!

Överlag tycker jag att den här metoden fungerar fantastiskt bra!

+ Håret blir mjukt och fint även utan balsam.
+ Min hårbotten kliar inte längre! :D
+ Håret får mer volym, litegrann i alla fall.
+ Tycker att jag tappar mindre hår, tappar fortfarande hår men det lossnar inte lika mycket i duschen längre.
+ Det känns bra att tvätta håret helt utan kemikalier.
– Det är lite omständigt, inte så smidigt om man är på resa eller sover över hos någon.
–  Man kan lukta lite pannkaka/maräng efteråt.
– Ibland kan det fastna små ”strängar” från ägget i håret som man måste plocka bort. Uäck! (Den som är smart/mindre lat än vad jag är knäcker ägget i en skål och plockar bort dessa i förväg.)

Detta är ingen metod för äckelmagade eller vegetarianer, men jag–och min hårbotten–gillar den. :)

Princip 10: Att åka kollektivt om det inte är långt

Ooh, det här är svårt ibland. Ibland blir man ju bara galen! Spårvagnar som inte går, uselt väder, jobbiga människor…

Men, jag brukar försöka påminna mig själv om hur sanslöst mycket billigare det är. Jämfört med bensin och parkeringsavgift kostar det i stort sett ingenting.

300 kr i månaden ungefär, tror jag att det är. Men, det gäller ju förstås inte alla. Jag åker på ungdomspris eftersom jag är under 26, bor i Göteborg och jobbar i Göteborg. Med andra ord åker jag i stort sett så billigt det går, om man inte jämför med att cykla.

Har drygt en halvtimmes enkelresa kollektivt till jobbet. Det är ganska långt egentligen med tanke på att jag jobbar i samma stad som jag bor i. Med bil tar det ca 20 min.

Så hastighetsmässigt är det ingen större skillnad. Det är bara långt helt enkelt.

I alla fall, min poäng var egentligen, att trots att jag åker billigt borde det vara billigare att åka kollektivt än vad det är. Mamma till exempel, som bor i Mölndal och jobbar i Göteborg, betalar 785 kr. Ganska saftig summa med tanke på hur Västtrafik sköter sin service och sina fordon.

Peak fosfor

Vissa forskare pekar på att forsforn kan vara på väg att ta slut i världen om ca 60 år.
Vetenskapsradion berättar här.

Fosfor är nödvändigt för att alla växter ska växa. Förr återanvändes fosforen i jorden naturligt på bondgårdarna. Djurens och människornas avföring användes som gödsel på de egna åkrarna. På så vis hamnade forsforet från maten och betet återigen i jorden.

Spreading liquid manureIdag gödslas stora delar av åkrarna med fosfor brutet i mineralgruvor istället. Man sätter alltså till nytt fosfor istället för att återanvända. I andra fall sprids så mycket naturgödsel ut att åkrarna till slut blir mättade och inte kan ta emot mer. Detta leder till övergödning i vattendragen.

Dessutom går mycket av människors ”forsforutsläpp” ut i avloppet, in till reningsverket i bästa fall. Utan ett reningsverk går fosforet direkt ut i hav och sjöar, vilket också leder till övergödning.

Via ett reningsverk (i Sverige i alla fall) försöker man ta tillvara på fosforn, men processen är omständig.

Jag har varit tveksam till vattenspolande toaletter länge, och här är ännu ett skäl. Ännu en sak våra barnbarn kommer skaka på huvudet åt?

Helt fel med goda intentioner

God intention: Spara en teburk av plåt istället för att slänga den i återvinningen.

Helt fel: Började peta bort etiketten. Den delar på sig. Hopplöst. Försökte få bort etiketten genom att lägga burken i blöt. Pappret ramlade av och klistret satt kvar. Försökte med tejp. Funkade inte. Sista utvägen. Alifatnafta. Bara lite.

Naturligtvis lyckades jag flänga till med flaskan så att jag skvätte ut en halv deciliter. Lyckligtvis hamnade det mesta på diskbänken och inte på mig. Mindre lyckligtvis hamnade det mesta rakt ner i slasken. Jag som tjatar om att man inte ska hälla kemikalier i avloppet… Nu stinker det lösningsmedel i hela lägenheten och jag har lite sådär härligt dåligt samvete. Hmm.

Men! Hade te-tillverkaren använt vattenlösligt klister eller etiketter som går att dra av utan att pappret och klistret delar på sig hade det aldrig hänt! Sådetså.

Princip 9: Lappa, laga, gör om

Det är är lite knepigt. Lappa och laga låter så enkelt på pappret, men hur mycket går det egentligen att göra? Hur mycket kan man lappa och laga innan man känner sig som en ihoplappad trashank?

Nej, det här inlägget handlar inte om min rumpa. Det här är ett par lagade byxor.

Det beror förstås på vad man själv har för gränser. Laga hål på tårna på stumporna gör jag, förutsatt att strumporna inte är slitna. Jeans och byxor lagar jag om det går att laga på ett snyggt eller lite roligt sätt. (Jag är inte så förtjust i trasiga jeans.) Det handlar mycket om ifall kläderna passar för att lagas tycker jag. Trikå är inte så tacksamt tyvärr. Trikå är därmed påväg ut ur min garderob. In med skjortor och blusar!

Det mesta tycker jag är svårt att motivera lagning av när det blivit slitet. Men jag har en plan! Gamla kläder blir i vissa fall till trasor, eller i annat fall hamnar de i mina lump-påsar. Ja, jag har börjat samla på lump, gamla tygrester. Det blir mycket tygspill när jag syr och det kändes inte  riktigt bra att slänga allt direkt i soporna.

Nu låter jag som en hoarder av något slag, men min plan sträcker sig längre än att bara samla. Jag tänker börja sy mjukdjur och prydnadskuddar. Till fyllnadsmaterialet kommer just lumpen till användning! Istället för att belasta miljön med ytterligare ny bomull/kemikaliefylld vadd ska kuddarna och djuren fyllas med tygrester.

Jag funderar på att köra alla tygresterna i tvättmaskinen ett par gånger. Särskilt om gosedjuret hamnar hos ett barn känns det vettigt att försöka få ut så mycket kemikalier som möjligt ur materialet.

Så, vi får se, någon gång framöver lär dessa stoppade produkter dyka upp här på bloggen ^__^

Princip 8: Helst inte halvfabrikat eller färdigrätter

Principen om att inte äta halvfabrikat har jag ”följt” ganska länge. Det hela började för ett par år sedan, när varningarna för smakförstärkare eller E621 dök upp. Under skoltiden hade jag mycket problem med magen. Antingen var jag hård i magen i flera dagar, eller så hade jag ordentlig turistmage, på hemmaplan.

Jag började fundera på om det kanske inte var stress som jag trodde, om det kanske handlade om något i maten? Jag är allergisk mot mycket mat, men jag hittade inget tydligt samband mellan vad jag åt och vad jag mådde. Tills jag började undvika E621.

Sedan dess har min mage varit en normal mage. Om det är inbillning eller ej det kan jag inte bevisa, men jag hoppar gärna över ett E-ämne på vilket sätt det än är det hjälper. E621 förekommer naturligt i mat, men som tillsats är halterna onaturligt höga. Vem vill äta mat där maten är så behandlad och smakar så lite att det måste sättas till ämnen för att det ska bli ätbart?

Just E621 är mycket ovanligare i maten idag än för ett par år sedan, men principen vill jag fortsätta att försöka hålla mig till. Lyckas gör jag inte, men jag försöker.

Klassikern - Den mest sorgliga färdigrätt som någonsin skapats?

Så, vad är det jag försöker undvika? Framförallt färdiga enportionsrätter. Den främsta anledningen tycker jag är att det inte är alls lika gott som att laga själv. Färdigmaten är fattig på smak och näring, samtidigt som den är dyr.

Halvfabrikat då? Vi köper massor med halvfabrikat varje vecka. Leverpastej, korv, inlagd gurka… Någonstans mellan färdiga köttbullar och korv drar jag gränsen. Köttbullar är enkelt att göra hemma, korv är lite för krångligt. Jag grämer mig litegrann varje gång vi köper färdiga köttbullar. (Vilket vi gör ofta.) Varför tar jag inte bara en timme eller två och gör ett helt lass? Men det är ju som det är, man är bekväm av sig.

Jag önskar att vi hade en mataffär nära hemma som hade mer ekologiska, småproducerade halvfabrikat. Produkter som verkligen är hemlagade, bara inte just hemma hos mig. Lidl och Willys är inte så starka på den punkten.

Princip 7: Att inte använda mer än nödvändigt av tvål/diskmedel/tvättmedel etc.

Det här är väl inte mycket mer än en princip egentligen. En liten grej som kanske sparar sådär 10 kr i månaden, och får en att känna sig lite duktig.

Men det är ju faktiskt så, att trycka ner tvålpumpen till hälften räcker lika bra som att trycka ner den helt. Hälften så mycket tvål går åt, hälften så stor kostnad och miljöpåverkan per toabesök.

Vad är skumt i vårt badrumsskåp?

Igår fick jag hem boken Badskumt av Katarina Johansson. Beställde den hos Bokus bara för att få några ynka poäng på Medmerakortet. (Känner mig som en småländsk fattigpensionär…)

Hursomhelst, jag sträckläste boken. Överlag tycker jag den är bra och objektivt skriven, även om den kan kännas lite väl riktad till kvinnor i författarens egen ålder och/eller samhällsklass. Efter sträckläsning kunde jag inte riktigt låta bli att gå igenom vad vi själva har för saker i skåpen. (Budskapet i boken gick fram med andra ord!)

Jag har valt att leta efter ett urval av ämnen, men för den som är intresserad rekommenderar jag verkligen att läsa boken! Jag kommer tex. inte ta upp djurtest, parfymer, solskydd och ftalater. Något som jag ändå tycker är väl värt att läsa på. :)

Hela rasket, valde att ta med några rengöringsmedel också... för skojs skull.

Några saker fick bli utsorterade direkt. Vissa hade innehållsförteckning på japanska, på vissa hade lappen fallit bort. På några har innehållsförteckningen suttit på ytterkartongen. (De har en tjusig liten symbol med en bok och en pekande hand på)

Myggmedlet, parfymen och produkterna med solskydd hade jag gärna kikat närmare på.

Zinkpyriton är ett mjälldödande medel. Men det är också ett medel som dödar fiskar och havslevande djur. Samma medel fanns i de miljöfarliga båtbottenfärgerna, som numera är förbjudna. 2003 släpptes det ut fem gånger så mycket zinkpyriton från mjällschampo som från båtbottenfärger, enligt Naturvårdsverket. Värt att tänka över, speciellt om man använder Head & Shoulders, som innehåller just zinkpyriton, av gammal vana och egentligen kanske inte ens har mjäll? I många fall rör det sig faktiskt bara om torr hårbotten. Samma schampo innehåller även mineralojlor, billiga produkter som framställs ur fossil råolja.

Plast i tandkräm och i ögonskuggan från Body Shop?

Polyakrylamid, akrylamid, akrylater. Någon minns kanske när det var livsfarligt att äta chips? Hallandsåsen kanske? Nå, chipsen har det varit tyst om, men akrylamid och akrylater är för den skull inte helt ofarligt.

Olika typer av akrylater är vanliga. Hur kul är det t.ex. egentligen att borsta tänderna med samma ämne som finns i superlim? Eller spraya håret med och andas in plast? Nu kommer jag nog ha svårt att sluta helt med hårspray, men jag har definitivt fått mig en puff till att dra ner på användandet.

Att nagellimmet skulle innehålla akrylater kändes ganska självklart, samma med nagellacket.

Silikoner har det varit en hel del prat om de senaste åren. Inte nog med att de inte är något vidare att ha i håret om man inte vill att det ska bli risigt utan alla produkter och till slut gå av, de är dessutom svåra för naturen att bryta ned.

Silikoner är svåra att tvätta bort när man väl haft i dem. Lika svåra är de för naturen att ”tvätta bort”. Jag har inte riktigt tänkt på varför mitt hår ofta är så omöjligt att få mjukt och lent igen efter jag använt hårspray. Tror svaret finns här i just silikonerna. Inga av mina andra hårprodukter innehåller silikoner.

Parabener är några av de absolut vanligaste konserveringsmedlen i kosmetika. De har använts länge och är inte allergiframkallande. Men, en del forskning pekar på att vissa parabener kan vara hormonstörande eftersom de liknar det kvinnliga könshormonet östrogen. Jag tycker kanske inte att det är bojkott av parabener som gäller just nu, men det kan vara bra att känna till dem. Till vänster är de produkter jag hittade hemma som innehöll just parabener.

Nu till ett ganska så mycket värre konserveringsmedel: Metyldibromo glutaronitril (MDBGN) Det här ämnet är totalförbjudet i kosmetika inom EU sedan 2008. Det är extremt allergiframkallande. Hemma hittade jag detta i tre svenska produkter:

Två produkter från Nature's Scandinavia, en från Åhlens. Troligtvis inköpta före 2008?

Kathoner eller ämnen som innehåller zolin i namnet är superbakteriedödande konserveringsmedel. De är mycket farliga för havslevande djur och rätt så allergiframkallande. Inte så trevliga med andra ord. De är vanliga i diskmedel men även i schampo och badskum etc.

Hemma hittade jag det föga oväntat i diskmedel, rengöringsmedel och sköljmedel. Men även i kära H&S!?!

BHT (eller BHA) är en annan rolig kemikalie. Den finns med på EUs lista över misstänkt hormonstörande medel och är mycket miljöfarlig. Extra tråkigt är att den enkelt kan ersättas med E-vitamin och att den även förekommer i mat med nummer E321.

Kul att jag köpte tvåpack Gilette hormonstörande rakskum på Willys förra veckan… Känns bra att raka bikinilinjen med det.

Tensider finns i det mesta som ska ta bort smuts i någon form. Vissa sorter är helt okej, vissa är inte lika okej, vissa är ganska så rejält o-bra. I Aquafresh tandkräm hittade jag en tensid, sodium lauryl sulfate, som är känd för att ge hårbottenproblem och hudinflammationer. Inte nog med det, slemhinnor (som finns i munnen) är extra känsliga för detta. Inte konstigt att jag spottat blod efter tandborstningen de senaste dagarna. Det blir att gå tillbaka Acta som vi hade innan. Hu.

Samma tensid finns även som tredje största ingrediens i Head & Shoulders.

För att avsluta med en liten positiv bild kommer här exempel på produkter som innehåller helt okej tensider. Bra miljöval is the shit, hehe. (Head & Shoulders är väl sammanfattningsvis sämst i alla kategorier)

Badskumt är min största källa i det här högst ovetenskapliga testet. Tar gärna emot synpunkter och kommentarer!

Djur transporteras i flera dygn innan slakt inom EU

De gröna partierna inom EU håller en namninsamling för att få igenom en ny lag gällande djurtransporter. Idag kan djur som ska till slakt fraktas i flera dygn. Namninsamlingen gäller att begränsa tiden till max 8 timmar.

Tänk själv hur jobbigt det är att resa i åtta timmar… Jag tycker att även det är för lång tid, 70-80 mil till närmsta slakteri låter väldigt långt. Kan inte låta bli att undra om detta inte beror på att djurtransporter troligtvis är billigare än transporter av kött? Djur kräver ju ingen kylning eller hygienregler… De är ju bara djur, de ska ju dö ändå så det spelar väl ingen roll hur de har det. Eller?

Även om reglerna borde vara ännu hårdare, tycker jag att det är viktigt att skriva under för att åtminstone ta ett steg i rätt riktning. Även om man inte bryr sig om djuren i sig så är de här långa lastbilstransporterna fram och tillbaka så fruktansvärt onödiga.

Vill du skriva på namninsamlingen eller läsa mer, gå till http://www.8hours.eu/