Vad är det egentligen vi smörjer in oss med?

Jag lyssnar på P1, hela arbetsdagarna. I förmiddags gick programmet Plånboken. Katarina Johansson som skrivit boken Badskumt pratade om kemikalier i skönhetsprodukter. Lyssna! Spelaren kommer börja mitt i programmet, när intervjun med Katarina börjar. (Tillägg: Trodde jag, men jag verkar ha gjort fel, hoppa fram till 16.00 ungefär!)

Jag vet en som kommer köpa boken i alla fall… Är väl redan smått paranoid när det gäller alla kemikalier utom fotokemikaler (det ologiska, synnerligen korkade undantaget) men det skadar nog inte att bli lite mer misstänksam :P

Princip 6: Att inte slänga kläder för snabbt i tvätten

Det här är den enda bilden jag har som har att göra med tvätt...

Just nu står det två Ikeakassar och en en stor hög med tvätt i vår hall. Jag har redan tvättat åtta-isch stora högar i helgen. Denna tvätt! (Ja det är jag som har hand om tvätten i den här ”familjen”.) Hur kan det bli så mycket tvätt hela tiden? Var kommer allt ifrån?

Med tanke på att jag inte brukar ta och tvätta förrän tvättskåpet i badrummet bångnar och alla underkläder är slut i min låda (Bara i min, Gottes underklädesförråd verkar vara en bottenlös brunn…) så kanske det inte är så konstigt att det blir mycket tvätt på en gång. Men ändå?

Seriöst, ibland kan bli rätt irriterad både på mig själv och omgivningen. Det sitter nånstans i ryggmärgen att en tröja automatiskt blir ”äcklig” om man har den i mer än två dagar. Underkläder känns förstås fräschast att byta varje dag, men kläder?

Ibland önskar jag att jag hade ett jobb där man kunde gå runt och vara lite småskitig faktiskt. Inte lukta illa eller så, men ja. Tycker det ofta blir så att kläder hamnar i tvätten helt i ”onödan”. Man har en tröja i en dag, får en liten fläck på den. Nähäpp den kan jag inte gå ut med. Så hamnar den i på en stol i sovrummet för att degraderas till ”hemmakläder”. Saken är bara den att jag inte hinner använda alla dessa hemmakläder innan de hinner bli sunkiga av att bara ligga där.

Och med alla dessa hemmakläder blir de ”fina” kläderna liggande och blir sunkiga de också. Hmm.

Men, jag försöker i alla fall. När jag blir lite modigare kanske jag börjar bära smutsiga kläder i ren protest mot miljöförstöring, konsumtion och slöseri! BEWARE!

Princip 5: Går något att ta vara på, ta vara på det

Min kära mamma är expert på det här. Jag är långt ifrån lika mycket expert. Det här med att klippa upp förpackningar och verkligen spara ut det allra allra sista är inte riktigt min grej. (Mamma du får jättegärna fortsätta med det, det är bra!)

När det gäller den här senapsförpackningen fick jag dock ett riktigt utbrott… kolla hur mycket det är kvar när det inte gick att få ut något mer på ”vanligt” sätt. Jag var tvungen att ta kort på det. Kan jag påverka så blir det bara senap i glas i fortsättningen. Ska det bli fint på varmkorven frå det fanimej användas SPRITS! Aaaagh!

I vanliga fall sträcker mig ungefär så långt att jag klämmer som en tok på tandkrämsförpackningen, häller vatten i det sista av tvålen och sådär.

Men! Ta vara på mat gör jag. Vi är riktiga snålisar hemma jag och Gotte. Vi gör en massa lustiga grytor och grejer. En dundergrej är att skära ner en massa olika grönsaker, kanske lite korv och lite kryddor i en gryta och koka ihop. Ta i lite buljong om det behövs. Är det mycket vatten i grönsakerna behövs det inte ens extra vätska ibland.

Buljong är ju ett fantastiskt fint sätt att ta vara på matrester också. Rester från en grillad kyckling t.ex. tillsammans med lite rotfrukter, vatten och kryddor. Man bara slänger i allt i en gryta och låter det koka. Sen går det fint att frysa in i lagom portioner. (Sila först!)

Tyvärr äter vi nästan bara kycklingfiléer, jag saknar det där buljongandet lite. Och ja, jag är ungefär lika specifik i mina ”recept” som Kajsa Varg.

Princip 4: Grönsaker efter säsong

Det här är inte lätt… inte nog med att det ska vara närodlat, inte odlat i växthus, inte besprutat… det ska vara i rätt säsong också.

Men det här med säsong är rätt fiffigt. Grönsaker som odlas och konsumeras i sin naturliga säsong behöver inte odlas i växthus. Är en vara i säsong här hemma är den oftast odlad i närheten också. Här gäller förstås också att gå efter säsongen där man bor, att gå efter säsongsvaror i Australien eller Kenya… Ja ni fattar.

Visst kan grönsaker från andra sidan jorden vara goda, men tänk en svensk alldeles pinfärsk gurka på försommaren… Den klår en holländsk växthusodlad vintergurka med hästlängder. Har man då knappt ätit gurka på hela vintern… oooh jisses. *__*

Råd och Rön har ett fiffigt litet schema att ladda ner som PDF här för den som är nyfiken.

Princip 3: Hellre lokalt odlad mat än ekologisk långt bortifrån

Nu börjar det bli krångligt. Ekologiskt är bra… mat från andra sidan jordklotet… inte bra. Svenska oekologiska sockerärtor, eller ekologiska från Kenya? Ganska enkelt.

Ekologiska bananer? Inte lika enkelt. Vem har sett en svensk banan lixom? Tur att jag är allergisk mot dem.

Det blir en himlans massa avvägningar i mataffären. Gissa hur ofta jag orkar med det?

Nu är jag arg! Herregud politiker pengar är inte allt!

Det blir Samhälls-söndag på onsdagen den här veckan. Jag är så fruktansvärt trött på att kommunerna alltid måste välja det billigaste alternativet. Kan någon bevisa att det faktiskt blir billigare för samhället i längden är de välkomna att kontakta mig…

Exempel 1: Kollektivtrafiken i Göteborg GP har skrivit ett flertal artiklar om Västtrafiks ”utrustning” den här veckan. Mängder med bussar hos företaget Veolia har fått körförbud efter poliskontroller. Senast föll en ruta ur en av bussarna, när polisen kontrollerade. Den kunde lika gärna lossnat när bussen rullade med fara för människors liv. Minns när jag bodde i Backa, man blev ju inte förvånad när en 19-buss gick sönder precis…

Biljettsystemet har varit en katastrof sen det infördes. Ingen förstår hur det fungerar, många får fel belopp draget på kortet. Själv kör jag med mitt månadskort på ett kort och extrapengar på ett annat. Ska jag åka långt skiter jag antingen i att betala mer än för Göteborg eller så får jag gå fram och stämpla mitt extrakort när bussen gått över taxegränsen. Har man månadskortet och lösa pengar på samma kort blir det ännu snurrigare känns det som. För att inte tala om när man är fler än två, eller missade att trycka på plus-knappen.

Sen har vi det här med de italienska spårvagnarna… De rycker i kurvorna, piper och skränar. Vissa bullrar och piper samtidigt och låter som att de är påväg att explodera. På vissa luktar det bokstavlig talat bajs. De är jättekonstigt planerade och sittplatserna, speciellt de i ”gångarna” där måste de ha planerat för folk med fötter som på bilden till höger… Hu. Nu låter jag som en gnälltant, men jag får ont i ryggen när jag åker med dem. De rör sig helt ologiskt. Jag är verkligen inte den som har ryggproblem heller, så stackars de som har. Uppdatering: Ännu en intressant artikel i GP

Trots detta planerar Västtrafik att eventuellt köpa in 125 spårvagnar till! Från samma företag! Det blir nog -jättebilligt- i längden. Fler resenärer kommer -säkert- komma till, och de kommer antagligen vara -tacksamma- för att de får finansiera de ökade reparationskostnaderna för vagnar som ändå inte kommer.

Exempel 2: Skolmaten I och med lagen om offentlig upphandling tvingas kommunerna att köpa in den absolut billigaste maten till skolorna. De får inte ställa krav som att maten ska vara närproducerad eller liknande. Det strider mot konkurrensreglerna. Säkert finns det många kommuner som tycker att det är bra att de bara behöver se efter priset, men vad tjänar kommunen i längden på det? De lokala bönderna slås ut av regnskogsskövlare i Brasilien.

Exempel 3: Banverket I åratal har Banverket fått för lite pengar. När det inte var vinter på vintern märktes det inte hur det svenska tågnätet förföll. Både höger och vänsterpolitiker har flyttat pengar från underhåll till ”andra saker”. När sedan allt går sönder på en gång, har reparationsansvaret lagts ut på entrepenad, för att det är billigare. Allt går fel på en gång. Tågen krockar med entrepenaden, växelfel är vanligare än att tågen kommer i tid…

Kära politker och toppar i det offentliga näringslivet, hur mycket sparade ni på det här egentligen? Tänk på att politikerförakt kan kosta er en del, inte minst i era egna plånböcker.

Princip 2: Bättre med något som kostar mer och håller i längden

Särskilt när det gäller kläder och skor har jag börjat irritera mig på det här. Billiga saker som ser OK ut och sedan inte håller. Aaah! D:

På kapselhotell i Tokyo

Särskilt när det gäller skor är jag helt hopplös. Skorna måste vara i skinn. (Bra skinn ska det vara också, inget klippt från den sämsta biten!) Fuskskinn kan förstås hålla det med, men när ytan får en repa eller börjar bli slitet är det ju tack och hej. Förutom skinnet ska sömmarna inte vara slarvigt sydda, klacken ska sitta ordentligt. Helst ska det vara en lackad massiv klack om det är en träcklack… Förutom de här små enkla kraven ska skorna vara snygga, finnas i min storlek och sitta bra. Sen ska jag ha råd med dem också!

Så, kort och gott har jag lite svårt att hitta skor.

Från skor till säng. När jag flyttade hemifrån inköptes en säng från Ikea. Ett år senare lossnade ribborna från ramen! Fem centimeter långa spikar stack ut och brädorna låg på golvet. De tittade lite lustigt på oss när vi kom inrullandes med den på Ikea för att byta. Mamma min är ett geni och hade sparat kvittot. (Tack Mamma!) Vi kom hem med en annan Ikea-säng modell lite större och lite dyrare.

Den är inte heller bra. Ett år senare har den tappat formen på vissa ställen. Så… när brädorna ramlar ur den vi har nu tänker jag inte byta den mot en säng, det får bli 100 paket FANTASTISK servett eller något sånt. Jag har sparat kvittot.

Men visst finns det ljuspunkter också! Resväskan från Samsonite, kängorna från Underground, klackskor från Bally. De har fått utstå mycket, men står pall. Kängornas sulor har blivit hårda nu, och en söm har spruckit lite, efter sex sju år av flitigt användande i alla väder, utan att ha blivit ompysslade en enda gång. Stackars satar.

Princip 1: Bättre begagnat än nytt om det finns

Punkt ett. Dags för förklaring och utsvävning.

Mormorskängor 1890-tal

Jag är ett stort fan av begagnat, inte minst för att… det är så jädrans billigt. Hälften av min garderob är nog begagnade kläder och skor. Jag borde räkna på det där någon gång, men det känns så. Underkläder och strumpor väger nog upp lite, där går gränsen för mig. ^__~

Hursomhelst, internet är begagnatletaren Evas bästa vän. Jag är inte den typen som gillar att gå i affärer. Möjligtvis obskyra småbutiker med antikviteter eller andra udda saker. Med en butiksägare som verkar bry sig mer om sakerna än om pengarna. Det tycker jag om. Men köpcentrum, packade klädbutiker och mellandagsrea, njae. Inte när man kan få det för halva priset och en tredjedel av ansträngningen på nätet. (Duh!)

Många av mina kläder kommer från internetforum/communitys som EGL, gothloli.se och Helgon. Helgon är bra för att hitta snorbilliga plagg som knappt är använda, de andra två… lite dyrare, lite vackrare.

Från eBay kommer mycket skor, och nästa alla BHar jag äger. (Det finns en anledning till det) Kängorna på bilden är från eBay, de skrev jag om i torsdags. Resten är nog mest arv från olika håll, mycket från Farmor. Hon hade bra smak och samma skostorlek som jag. <3

Det mesta vi har här hemma som är ”mitt” är ärvt/begagnat det med. Det är väl sängen, bokhyllan och datorn typ, som inte är det. Och då står nog de tre sakerna för 50% av det ”betalade” värdet på alltihop. Det är bra (och billigt!) att tycka om gamla saker och vara ensambarn, lite bortskämd får man vara.

Köttfabriken

GP har ett par artiklar uppe på nätet om djurskyddet i Sverige. Den ena handlar om ett rättsfall med en grisbonde i Halland. På gården fanns mängder med skadade, sjuka och döda djur. Bonden skyllde på systemet i branschen. Att det är så det funkar.

Jag blir så fruktansvärt arg när jag läser om sånt här! Tycker inte det är fel att äta kött, men, det är helt galet att äta så mycket kött som vi gör. Jag äter för mycket kött. Det är för lätt att äta mycket kött när det så ”obegripligt” billigt. Ta tex. Lidls erbjudande med kassler för 39.90/kg. Dra av moms och butikens marginal på det. Frakt från Danmark till Lidls huvudlager, frakt till butiken. Tillredning och packning. Slakt. Frakt emellan bondgård, slakteri och fabrik. Hur mycket blir egentligen kvar till bonden? Hur mycket pengar ska egentligen gå till kostnader för uppfödning, veterinär, mat till grisarna, halm, städning etc? Under hela grisens livstid? Nu går visserligen en hel gris till mer än bara kassler, men det är fortfarande väldigt lite pengar. Inte konstigt att det står bedrövligt till på många ställen. :/

GP har en artikel om en ekologisk gård också: http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.554355-har-kan-grisarna-ga-ut-nar-de-vill

Tyvärr är jag inte övertygad om att det är rätt väg att gå heller. Grisarna har det nog mycket bättre, men är det tillräckligt? Är det verkligen rätt att föda upp djur på ett industrimässigt sätt överhuvudtaget? Borde vi inte uppskatta dem mer än så under tiden de lever?

SR har en riktigt intressant dokumentärserie om matindustrin här. Lyssna speciellt på avsnittet om aveln inom kött och mejeriindustrin:

Matens pris ”I Sverige äter vi idag dubbelt så mycket yoghurt, fil, grädde och ost jämfört med 1970. På 60 år har köttkonsumtionen ökat från 50 kg per person och år till 83 kg per person och år. Djuren levererar effektivt inte minst tack vare en intensiv djuravel. I det här avsnittet av Matens pris granskar Malin Olofsson och Daniel Öhman hur aveln har påverkat djurens hälsa.”

Det här är ju svinäckligt!

Lingonris ©Eva Dejmo

GP (och flera andra tidningar) skrev om dvärbandmasken i Uddevalla idag. Egentligen är det väl ingenting att hetsa upp sig över. En sjuk räv.

Men, jag har lite smått parasitfobi, det är min värsta mardröm det där med parasiter. Maskar… hu. Och vi som plockade flera kilo svamp i Uddevalla i höstas. Inte kul om man inte kan gå och mumsa på blåbär och lingon i skogen i framtiden.