Det moderna fenomenet sopor

Jag har funderat ganska mycket på senaste tiden ang. hur mycket sopor vi skapar idag. Att sopor är något icke önskvärt kan väl alla hålla med om, men vad är det egentligen som skiljer avfall från råvaror?

Om vi tar ett enkelt exempel: Kompost

Bra trädgårdsjord är en råvara som många betalar en hel del för. Vad är trädgårdsjord egentligen? Kompost uppblandat med lite mindre näringsrikt material. Vad är kompost då? Trädgårds och matavfall. Allt det här är ju ingen nyhet.

Men, det jag funderat på är, varför ska de som inte tar hand om sitt kompostmaterial själva, betala för att bli av med det? Varför äger kommunen våra sopor?

Det har faktiskt inte alltid varit såhär. För sisådär 100 år sedan, i alla fall i Storbritannien, kunde folk sälja olika typer av avfall till personer som kom och hämtade dem. Aska, benrester och annat användes sedan i industrin till tillverkning av tvål, lim  m.m.

Om man istället för sopavgift uppmanade till användning av återvinningsbara material genom att köpa tillbaka dem, borde sopsorteringen öka ganska påtagligt? Det borde också bli mer relevant för producenter att använda förpackingsmaterial som är lätta att återvinna genom att producentansvaret/avgiften till staten kunde kvittas mot en rabatt för miljövänliga förpackningar. Ju mer energi det går år till att återvinna och ju mer restprodukter som blir över, desto mindre rabatt.

För de som inte vill sortera upp soporna så att de blir lätta att sälja vidare för sophämtaren/kommunen, kan man behålla den nuvarande avgiften som en sorteringsavgift. Vi har ju redan den här typen av system för skrotbilar och pantburkar, så varför inte för resten av våra sopor?

Blodpudding – Sveriges mest underskattade mat?

I skolan var det nästan lite skämmigt att föredra blodpuddingen framför potatisplättarna. Jag låtsades säkert flera gånger att jag inte tyckte om blodpudding. Det var ju ”äckligt”.

Nuförtiden tänker jag minsann inte skämmas för att jag gillar det! Gott, mättande, massor med järn och oslagbart billigt. (7 kr för tre portioner!) Som tjej får man ju lätt järnbrist, det botar i alla fall jag hellre med blodpudding än piller. :)

 

Fy fan vad smarta japanerna är ibland!

Alltså det här med att det alltid är lite kvar i pumpflaskorna på slutet. Så måste man hälla i lite vatten och ha sig.

Så dyker man på det här –>

*facepalm* Varför är inte alla pumpflaskor formade såhär? Det är ju genialt!

(Ps. Någon som vill sambeställa hos Felissimo.com? De har massa fina kläder också, för utom genialiska hushållsprylar)

 

Att leva ett enkelt liv

Just nu går det en ganska spännande dokumentärserie på SVT: Att leva ett enkelt liv

Själva innehållet hittills är kanske inte världsomvälvande. Inget nytt, men väl tänkvärt. Bry er inte om att programledaren ser ut som Crocodile Dundee, lyssna på vad han säger istället! :)

Jag kände igen mig lite sådär obehagligt mycket. Samma tankar går och pockar på uppmärksamhet i huvudet på mig. Samtidigt har jag svårt att dra det hela så långt som att sluta konsumera helt. Pengar i sig är ändå inte så dumt, men det vore dumt att inte försöka bli mindre beroende av dem.

Båda mina jobb handlar i grund och botten om ren konsumtion. Jag tillverkar och säljer kläder, och jag jobbar på marknadsavdelningen på ett elektronikföretag. Men, behöver konsumtion bara negativt per definition? Nej det tycker jag inte, men jag funderar mycket på hur det skulle gå till att hitta en bättre balans. En balans med mindre konsumtion och ändå stabilitet och trygghet. Går det?

Paj på rester

Igår till middag och idag till lunch blev det paj gjord på diverse rester. Jag testade ett recept ur Stora Kokboken från 1948:

  • 200 g smör
  • 200 g mjöl (vetemjöl i receptet men jag använde hälften råg och hälften vete)
  • 4 msk grädde

Ingen bantarmat direkt med andra ord…! Degen blev helt ok, men gräddningen i ugnen blev lite tokig. Det stod inget i receptet om hur pajen skulle gräddas. Dessutom glömde jag bort tiden när jag gräddade skalet så det blev alldeles för mjukt. Blöt fyllning på det gjorde pajen minst sagt svårhanterad. Men smaken var inte så dum. :)

Mycket deg blev det också. Räckte till två pajformar av mindre storlek. Hade dock bara en pajform så resten står i kylen utplattad i en vanlig kakform…

Fyllning: Rester av ugnsbakad kyckling, den överblivna såsen till kycklingen, dadlar, tomat, lök, zucchini.

Helt fel med goda intentioner

God intention: Spara en teburk av plåt istället för att slänga den i återvinningen.

Helt fel: Började peta bort etiketten. Den delar på sig. Hopplöst. Försökte få bort etiketten genom att lägga burken i blöt. Pappret ramlade av och klistret satt kvar. Försökte med tejp. Funkade inte. Sista utvägen. Alifatnafta. Bara lite.

Naturligtvis lyckades jag flänga till med flaskan så att jag skvätte ut en halv deciliter. Lyckligtvis hamnade det mesta på diskbänken och inte på mig. Mindre lyckligtvis hamnade det mesta rakt ner i slasken. Jag som tjatar om att man inte ska hälla kemikalier i avloppet… Nu stinker det lösningsmedel i hela lägenheten och jag har lite sådär härligt dåligt samvete. Hmm.

Men! Hade te-tillverkaren använt vattenlösligt klister eller etiketter som går att dra av utan att pappret och klistret delar på sig hade det aldrig hänt! Sådetså.

Varför finns det inte rostade melonfrön i affären?

Jag älskar honungsmelon. Så en dag började jag fundera på om det gick att äta fröna i mitten också? Pumpafrön går ju fint att äta.

Sagt och gjort. Kärnade ur melonen, sköljde av fröna och rostade dem i ugnen tillsammans med lite olja och en aning salt.

Har testat att hälla dem över filen på morgonen. De är ganska goda faktiskt, men jag förstår nog varför rostade melonfrön inte har blivit någon hit. De är ganska mycket skal och ganska lite innehåll. Frågan är om det är någon näring i dem alls? Lite fibrer får man ju i sig i alla fall!

Princip 7: Att inte använda mer än nödvändigt av tvål/diskmedel/tvättmedel etc.

Det här är väl inte mycket mer än en princip egentligen. En liten grej som kanske sparar sådär 10 kr i månaden, och får en att känna sig lite duktig.

Men det är ju faktiskt så, att trycka ner tvålpumpen till hälften räcker lika bra som att trycka ner den helt. Hälften så mycket tvål går åt, hälften så stor kostnad och miljöpåverkan per toabesök.

Princip 6: Att inte slänga kläder för snabbt i tvätten

Det här är den enda bilden jag har som har att göra med tvätt...

Just nu står det två Ikeakassar och en en stor hög med tvätt i vår hall. Jag har redan tvättat åtta-isch stora högar i helgen. Denna tvätt! (Ja det är jag som har hand om tvätten i den här ”familjen”.) Hur kan det bli så mycket tvätt hela tiden? Var kommer allt ifrån?

Med tanke på att jag inte brukar ta och tvätta förrän tvättskåpet i badrummet bångnar och alla underkläder är slut i min låda (Bara i min, Gottes underklädesförråd verkar vara en bottenlös brunn…) så kanske det inte är så konstigt att det blir mycket tvätt på en gång. Men ändå?

Seriöst, ibland kan bli rätt irriterad både på mig själv och omgivningen. Det sitter nånstans i ryggmärgen att en tröja automatiskt blir ”äcklig” om man har den i mer än två dagar. Underkläder känns förstås fräschast att byta varje dag, men kläder?

Ibland önskar jag att jag hade ett jobb där man kunde gå runt och vara lite småskitig faktiskt. Inte lukta illa eller så, men ja. Tycker det ofta blir så att kläder hamnar i tvätten helt i ”onödan”. Man har en tröja i en dag, får en liten fläck på den. Nähäpp den kan jag inte gå ut med. Så hamnar den i på en stol i sovrummet för att degraderas till ”hemmakläder”. Saken är bara den att jag inte hinner använda alla dessa hemmakläder innan de hinner bli sunkiga av att bara ligga där.

Och med alla dessa hemmakläder blir de ”fina” kläderna liggande och blir sunkiga de också. Hmm.

Men, jag försöker i alla fall. När jag blir lite modigare kanske jag börjar bära smutsiga kläder i ren protest mot miljöförstöring, konsumtion och slöseri! BEWARE!

Princip 1: Bättre begagnat än nytt om det finns

Punkt ett. Dags för förklaring och utsvävning.

Mormorskängor 1890-tal

Jag är ett stort fan av begagnat, inte minst för att… det är så jädrans billigt. Hälften av min garderob är nog begagnade kläder och skor. Jag borde räkna på det där någon gång, men det känns så. Underkläder och strumpor väger nog upp lite, där går gränsen för mig. ^__~

Hursomhelst, internet är begagnatletaren Evas bästa vän. Jag är inte den typen som gillar att gå i affärer. Möjligtvis obskyra småbutiker med antikviteter eller andra udda saker. Med en butiksägare som verkar bry sig mer om sakerna än om pengarna. Det tycker jag om. Men köpcentrum, packade klädbutiker och mellandagsrea, njae. Inte när man kan få det för halva priset och en tredjedel av ansträngningen på nätet. (Duh!)

Många av mina kläder kommer från internetforum/communitys som EGL, gothloli.se och Helgon. Helgon är bra för att hitta snorbilliga plagg som knappt är använda, de andra två… lite dyrare, lite vackrare.

Från eBay kommer mycket skor, och nästa alla BHar jag äger. (Det finns en anledning till det) Kängorna på bilden är från eBay, de skrev jag om i torsdags. Resten är nog mest arv från olika håll, mycket från Farmor. Hon hade bra smak och samma skostorlek som jag. <3

Det mesta vi har här hemma som är ”mitt” är ärvt/begagnat det med. Det är väl sängen, bokhyllan och datorn typ, som inte är det. Och då står nog de tre sakerna för 50% av det ”betalade” värdet på alltihop. Det är bra (och billigt!) att tycka om gamla saker och vara ensambarn, lite bortskämd får man vara.