Sympati för en björk

För en månad sedan, tror jag att det är, så låg det plötsligt en nedhuggen björk på vår gräsmatta. När jag parkerade på tomten efter att ha kört från Göteborg fick jag en smärre chock. Vi hade visserligen pratat om att ta ner den där björken, men… WTF?!

Då, i början av april tyckte jag att det där stackars trädet såg så uppgivet och ledset ut. Det låg där alldeles kraschlandat och moloket, med fågelholkar hängades på svaj. Några förvirrade blåmesar som undrade vad tusan hade hänt med deras hus…

Nu en månad senare är jag inte riktigt lika sympatiskt inställd. Jag tycker gott att alla björkar i hela skogen kan huggas ner… Men den känslan lär nog gå över den med. Bra ved blir det av stackarn i alla fall. (Inte av mig då, även om det är himla synd om mig.)

Ved! Värme! Virrpanna?

Vårt ”nya” hus värms med ved. Tycker det känns himlans rustikt. Men jag är en fena på att glömma bort att huset inte värmer sig själv… Gotte är en fena på att komma ihåg det. Han är en fena på att hugga ved också. Det är inte jag. Jag blir galet nervös, vinglar med yxan och börjar fundera på vad en vedklyv kostar. Eller en såg… eller kanske ett stämjärn och en stor hammare?

Jag kan i alla fall få igång en brasa, och hålla den igång. Förutsatt att jag inte glömmer bort den och går och gör något annat. Vilket jag oftast gör! :P

Såhär brukar det inte se ut när Gotte hugger ved, hugga ved mitt i högen av alla vedträn vore ganska dumt… Men vad gör folk inte för att komma med på bild?

(Smått pinsamt att jag visar upp min nya kamera med en GIF i kasst ljus och med uselt skärpefokus, men vadfasen! Här satsar vi inte på prestige! :D)