Genom att inte komma försent visar du dina medmänniskor respekt.

Jag har hört att det här ska vara någon sorts gammal samurai-princip. Om det är så har jag ingen aning om, men jag tilltalas av principen. En riktig spark i baken för att anstränga sig och vara punktlig. Att värdera andras tid högre än sin egen.

Om man är sen när man ska träffa någon, har man i grund och botten slösat bort den andres tid genom att inte göra i ordning sig tidigare. (Eller genom att inte ha lagt träffen på en senare, mer realistisk tid.)

Om man missar tåget eller flyget är det visserligen sina egna pengar man slösar bort, men man kan samtidigt ha hindrat någon, som skulle ha kommit i tid, från att köpa biljett och att åka med.

Om man skickar in material eller underlag försent, visar man inte respekt för mottagarens arbetstid och planering.

På samma sätt kommer andra tappa respekt för ens egen tid, om man ofta slösar bort deras tid genom att komma försent. Till slut är det antagligen man själv som står där och väntar.

Och så vidare. Detta kan låta hårt. Jag har själv ofta väldigt korta tidsmarginaler, men jag försöker hålla detta i bakhuvudet. Jag har faktiskt blivit bättre på att passa tider och bli klar med saker i tid genom att tänka såhär.

Undanflykter då? Ibland var det ju faktiskt bussen som var sen, inte jag. Det är ju så skönt att skylla ifrån sig! Avreagera sig. Bussbolaget visade inte mig som kund respekt och uppskattning genom att hålla tiderna. Eller var det hon tanten, som skulle prata med chauffören i en halv evighet?

Egentligen är det ju rätt omöjligt att veta vems fel det var, från början. Så, kanske är det bara att inte bry sig. Ta det lugnt? Men… genom att värdera andras tid högre än vår egen kan vi kanske hjälpas åt att göra kedjereaktionen av dessa små förseningar lite mindre.

Tillbaka till den där gamla samurajen. Kanske har hans princip något att göra med punktligheten i kollektivtrafiken i Japan? (Och de oändliga, nästa obehagliga ursäkterna när något går fel?)