Det är lustigt hur en så enkel liten pryl kan göra i alla fall mig alldeles lycklig…

Har behövt en skrivbordslampa ganska länge. Speciellt när jag sitter och syr framför datorn på kvällen blir det väldans mörkt annars. Så hittade jag den här lampan liggandes hemma hos mina föräldrar. Den är väl lite till låns, men jag hoppas den får bo kvar länge. ^__^

Den är militärgrön, välanvänd med några små färgfläckar här och där om man tittar noga.

Designmässigt ser den nästan ut att vara från 40-talet? För att slå av och på ljuset vrider man på en bakelitspak som säger bjonggg. Kärlek!

Som många andra lampor av den här typen sitter den på plats med en skruvgrej i bordsskivan. Vek ihop en liten tygbit och la emellan foten och bordet, tror att det kan bli tråkiga märken annars. Risky business.