För en månad sedan, tror jag att det är, så låg det plötsligt en nedhuggen björk på vår gräsmatta. När jag parkerade på tomten efter att ha kört från Göteborg fick jag en smärre chock. Vi hade visserligen pratat om att ta ner den där björken, men… WTF?!

Då, i början av april tyckte jag att det där stackars trädet såg så uppgivet och ledset ut. Det låg där alldeles kraschlandat och moloket, med fågelholkar hängades på svaj. Några förvirrade blåmesar som undrade vad tusan hade hänt med deras hus…

Nu en månad senare är jag inte riktigt lika sympatiskt inställd. Jag tycker gott att alla björkar i hela skogen kan huggas ner… Men den känslan lär nog gå över den med. Bra ved blir det av stackarn i alla fall. (Inte av mig då, även om det är himla synd om mig.)