Jag måste väl vara lite knäpp i dessa tider va, här har man gått ner i arbetstid i en trygg fast anställning och börjat plugga. För de flesta brukar det väl vara tvärt om?

Hursom, tanken är då alltså att jag ska bli en fena på programmering. (Som typ hälften av alla mina vänner redan är?) Min tanke är egentligen att jag ska bli en fena på det mesta. Spela gitarr t.ex. Det hade varit schysst att vara bra på.

I alla fall. Nu har jag gått ett par veckor i skolan. Jag pluggar på distans och klassrummet ligger i vår halvrenoverade hall. Det är rätt mysigt faktiskt. Trots att väggarna har halvt nedriven tapet och är lite sådär… shabby chic.

Hittills har jag lärt mig ett par viktiga saker:

  1. Klockan 8.30 på morgonen när man ska göra gruppövningar, inte riktigt hann med frukosten och ser ut som ett yrväder i håret är Javaprogrammering jättesvårt.
  2. Klockan 22.30 när jag sitter själv, lyssnar på hårdrock på högsta volym och klurar med några liknande uppgifter på egen hand, är Javaprogrammering busenkelt.
  3. YouTube och webbföreläsningar fungerar inte bra samtidigt. (Och då är det inte jag som tittar på YouTube!) Det fungerar inte heller så bra med föreläsningarna när det åskar. Tur att de finns inspelade.
  4. Jag skulle nog inte ha köpt boken till HTML/CSS-kursen. Läste sista kapitlet och det innehåller moment jag kan göra i sömnen. 🙁 Bortkastade 400 kr.

Saker som jag misstänker att jag kommer lära mig framöver:

  1. Javaprogrammering kan vara jättesvårt trots att man jobbar på egen hand och lyssnar på hårdrock.
  2. Jag borde nog inte varit så kaxig och sålt boken till HTML/CSS-kursen.