Efter ägguttaget som skedde på en onsdag i oktober körde som sagt mamma oss hem till Småland. Under bilresan hem hade jag lite ont i magen och fick ta en alvedon. I övrigt mådde jag bra och hade inga problem dagarna efter heller. Jag fick börja ta progesteron-tabletter men märkte inte direkt några biverkningar av dem heller vad jag minns. (Tabletterna hette Lutinus, skulle tas vaginalt och kladdade något förfärligt dock!)

På söndagen åkte jag och mamma tillbaka norrut och jag sov över hos mamma och pappa i Uddevalla. På måndagen var det dags för insättning av embryot, som nu hade blivit en blastocyst. Proceduren innan behandlingen var ganska lik uttaget, med skillnaden att jag var själv i båset med det orange draperiet och inte heller fick något smärtstillande.

Själva insättningen gick snabbt och gjorde inte ont. Jag fick se skålen med embryot på tv-skärmen i behandlingsrummet och bekräfta att den var märkt med rätt namn osv. Min livmoder undersöktes med ultraljud för att se att allt såg ok ut. Därefter fördes blastocysten (Alltså Vera!) in i livmodern via livmodertappen genom en tunn plastslang. Klart!

Efter att ha bytt om och vilat lite körde jag hem.

Någonstans mellan Kungsbacka och Varberg kände jag ett litet stick i livmodern. Jag minns att jag satt och funderade på om jag skulle stanna i Varberg och äta och plötsligt så stack det till, som ett nålstick ungefär, det varade inte mer än någon sekund. Vissa är ju helt säkra på att de känt när det befruktade ägget fäster medan andra hävdar att det är omöjligt att känna något sådant. Jag har dock inte känt något liknande varken före eller efter och sticket kändes på samma sida som det senare visade sig att ägget hade fäst, så jag är relativt säker på att det var just det jag kände. Inte för att det spelar någon större roll nu, men för mig är det ett fint minne. Kände mig så glad, nervös och förväntansfull den dagen.

En fråga till dig som är eller varit gravid; Kände du när ägget fäste? Hur kändes det i så fall?