I del 4 av den här berättelsen skrev jag om vår fertilitetsutredning. Utredningen kom fram till att vi hade små chanser att bli gravida på naturlig väg och landstinget gav oss remiss till Calanderska i Göteborg. Calanderska är ett privat sjukhus som Kronobergs landsting köper in IVF-behandlingar av, då det inte finns någon IVF-klinik inom Region Kronoberg. Behandlingen sker i samarbete mellan sjukhusen, till exempel gjordes en del av undersökningarna under tiden behandlingen pågick på sjukhuset i Ljungby.

I början av juni fick vi gå till labbet på Ljungby sjukhus och ta blodprover. Denna gången kollade de så att ingen av oss hade någon könssjukdom, samt att mina sköldkörtelvärden var ok. Just det är med könssjukdomarna är väldigt viktigt inför IVF, inte bara för att de kan påverka infertiliteten, utan även på grund av smittorisken vid själva behandlingen.

Allt var ok, och vi fick komma på ett första besök på Calanderska. Väl där gjordes ännu en gyn-undersökning och Gotte fick lämna ett nytt spermaprov. Vi fick hur många broschyrer som helst och vi gick igenom ungefär samma frågor om hälsa, sjukdomar och liknande som vi gått igenom i början av utredningen. Jag fick prova att sticka mig själv med en likadan spruta som jag senare själv skulle injicera hormoner med. Det var lite läskigt, men kändes knappt och det var jätteskönt att få prova på det tillsammans med en sjuksköterska innan det var dags på riktigt.

Minns att det var väldigt stelt att sitta där i väntrummet på Calanderska. Fertilitetscentrum i Göteborg har väldigt små (men fina!) lokaler och speciellt väntrummet är väldigt litet. Alla som kommer dit har ju ungefär samma typ av problem, men ändå så kändes det lite skämmigt att sitta där? Eller nervöst kanske. Tyckte synd om Gotte som var tvungen att gå iväg till “herr-rummet” och lämna sitt spermaprov. Snacka om obekväm situation. Själv behövde jag ju bara visa underlivet för ännu en vilt främmande människa…!

En IVF-behandling går i korthet till såhär: Med hormoner stimuleras ägglossningen hos kvinnan så att fler ägg än normalt förbereds för ägglossning. Strax innan ägglossningen plockas äggen ut ur kroppen och befruktas i ett laboratorium. De befruktade äggen får växa till i några dagar och sedan sätts ett eller två av dessa in i livmodern. Oftast fortsätter man med hormonbehandling även efter ägguttaget för att öka chansen för en lyckad graviditet.

I oktober var det dags för mig att börja med hormonbehandlingen. Själva sprutan är ungefär som en insulinspruta, en slags “penna” där själva medicinen ligger i en liten ampull där man vrider fram exakt dos varje dag. Det gick helt ok att ta hormonerna tyckte jag. Jag mådde i stort sett som vanligt och hade inte ont eller så.

Efter några dagar var tanken att jag skulle in på undersökning i Ljungby för att se om äggen utvecklades i lagom takt eller om dosen behövde ändras.

Här började det bli krångligt tyckte jag. Jag hade bra kontakt med Calanderska via telefon, men jag var själv tvungen att boka en tid på gynmottagningen i Ljungby och där var det verkligen inte lätt att få tag i rätt person med kort varsel! Minns inte hur många personer som fick koppla vidare mig mellan olika instanser innan jag kom fram till sekreteraren på rätt avdelning som lyckades klämma in en tid till mig mellan två ordinarie besök.

Den stackars läkaren som undersökte mig var verkligen stressad, men han var trevlig och gjorde sitt bästa, trots att han inte var min ordinarie läkare och knappt hade haft tid att läsa igenom instruktionerna från Calanderska. Resultatet –en handskriven anteckning– skulle sedan faxas tillbaka till Göteborg.

Nästa dag fick jag ett samtal från Göteborg att dosen skulle höjas något, baserat på vad läkaren skrivit i sitt fax. Det var lite svårläst tydligen. Nåväl. Jag höjde dosen. Några dagar senare var det dags för nästa kontrollbesök. Samma visa igen. Jag vill upprepa detta, alla på gynavdelningen i Ljungby gjorde verkligen sitt bästa och var så flexibla som det någonsin går att vara, men landstingets system och resurser är verkligen inte lätt att synka med privat vård. Det är ett otroligt tungrott och överbelastat system, samtidigt som de privata instanserna förväntar sig att allt går att lösa med en gång.

Nya resultat faxades. Nu hade äggblåsorna tydligen växt till som tusan för de ringde från Calanderska samma dag har jag för mig och sa att jag skulle ta den sista sprutan, en annan spruta som förberedde för själva äggutaget, redan samma kväll. Vi fick samtidigt en tid för ägguttag i Göteborg. Mer om det i nästa del.