Fjärde blogginlägget och jag ger mig redan i en infekterad debatt… Kanske just därför. Lika bra att doppa huvudet med en gång.
Ofta i media och på nätet känns det som att det finns två läger i integrationsfrågan i Sverige. På ena sidan står sverigedemokrater, Flashback-killar och smårasister från landsbygden. På andra sidan står rädda politiker med socialdemokraterna i spetsen. I verkligheten är ju ingenting allt eller inget.
Invandrare omnämns ofta negativt som s.k. kulturberikare. Att de förstör och smutsar ner vår svenska kultur. Jag är övertygad om att all form av berikning av ett lands kultur är positiv. En kultur som inte får intryck, inspiration och nya infallsvinklar från andra kulturer stagnerar och blir ointressant.
Men, jag förstår ändå poängen i påståendet. Lika mycket som jag tror på vikten av utveckling i en kultur, lika mycket tror jag på att ta seden dit man kommer. Att som invandrare intressera sig för kulturen och ”koderna” i det land man bosatt sig i. Oavsett om man kommit dit frivilligt eller tvingats på flykt. Detsamma om man är turist, att intressera sig, försöka förstå och vara så artig man kan i just det land man är ger så mycket mer. Man är förstås ändå en främling, lite konstig, men attityden tar en mer än halva vägen.
Att inte lära sig språket, att inte försöka ta kontakt med invånarna, att leva på bidrag och vara nöjd med det, det sticker i ögonen på folk. Även på mig. Jag är lika arg på våra etablerade politiker som inte vågar trampa någon annan än sverigedemokraterna på tårna som jag är på rasisterna.
Kanske är det så, att kommer man till ett land där man inte behöver anstränga sig för att kunna leva och ha det bra, så försvinner motivationen för många? Att försöka bli ”svensk” behövs inte för att sätta mat på bordet. Samma sak kan gälla för de svenskar som flyttar härifrån till Spanien och Thailand t.ex. Hur många av dem anstränger sig för att bli en del av det spanska eller thailändska samhället? De lever ju i paradiset i vilket fall. (Lyssna på P3s dokumentär om detta!)
13 februari, 2011 kl. 23:17
Det är våra politikers fel också. Tex i göteborg och malmö är invandringspolitiken katastrofal där de förpassas till vissa områden (som vi två råkar bo i). De behöver därför inte lära sig språket, för folk omkring dem pratar deras språng. Det finns ingen mening eller intresse.
13 februari, 2011 kl. 23:17
*språk..