Har funderat mycket på det här med krishantering och organisation i helgen. Vad hade egentligen hänt om vi utsatts för något i samma skala i Sverige?
En av de saker som slått mig med Japan och det japanska samhället när jag varit där är just hur välorganiserat allt är, hur säkert det känns att ta sig omkring och hur hjälpsamma människor är. Tågen gick i tid hur mycket trafik det än var, hade man mycket packning var det alltid någon som erbjöd sig att hjälpa till. Frågade man om vägen gick de med en lång bit så man verkligen skulle komma rätt. Folk verkade hålla huvudet kallt vad som än hände. Åtminstone utåt.
Kan man språket litegrann upptäcker man ganska snabbt att det finns skyltar och högtalare som informerar en om precis allting. Nästan så att det blir lite löjligt.
Men, jämför det med Sverige. Här blir det kaos bara det snöar lite. Folk knuffas, trängs och tänker på sig själv i första hand. Informationen är löjlig åt andra hållet. Så dålig så ofta. Lägg till hur UD skött krishantering och information när det hänt något utanför Sverige.
Trots att vi är en fjortondel så många på en ungefär lika stor yta, är jag inte övertygad om att en katastrof skulle innebära mindre kaos om det hände här.
Det här är inte världens mest välformulerade inlägg, jag är upprörd, ledsen och orolig. Hoppas att alla vänner fortfarande mår OK.
Vad tycker du? Kommentera gärna!