Jag ärvde en lustig bok efter farmor. Misstänker att hon fick den efter sin mamma. Det är en tjusig liten sak med tygpärm och nedsänkt guldtryck på framsidan.
Boken innehåller beskrivningar av i stort sett allt en fru i ett litet finare hem kan ha behövt veta år 1930, när boken gavs ut. Jag älskar den här typen av gamla böcker! Inte för att jag direkt planerar att följa råden i dem, men de är som små tidskapslar. Vissa stycken känns förskräckligt omorderna, medan andra skulle kunna vara skrivna idag. Andra ger ett intressant perspektiv att titta på vårt samhälle idag, utifrån en annan tid.
Särskilt roligt är det att boken är fylld med svartvita foton. Exempel på bordsdukningar, inredning och hemmiljöer. Det handlar mycket om etikett. Jag gillar avsnittet om tack och korrenspondenskort. De poängterar att svara snabbt på inbjudingar och tacka för besök. Det är ju faktiskt trevligt. 🙂 Och något jag gärna hade varit bättre på. Men tänk, vem blir inte glad av ett trevligt litet sms efter en kul fest, eller att få svar och veta vilka som kommer lite tidigare än två timmar innan.
Halva boken handlar om titlar och hur man skulle hälsa på olika människor. Disponent si, doktor så. Inte nog med att minnas vad alla heter, man skulle tydligen minnas vad de jobbade med också! (Eller vad mannen jobbade med om det var en kvinna…) Vem som var mest förnäm var visst bra att hålla reda på också. Hu… Tack snälla för Du-reformen.
Ett annat intressant kapitel är det om hur herrarna ska klä sig. Där får man lära sig att det är den franska revolutionens fel att herrkläder är så enkelspåriga. I och med revolutionen blev det fult att ha mycket detaljer och färger i klädseln, eftersom det kopplades samman med halshuggne Ludvig XIV. Den nya ”jämlikheten” krävde en mer likartad klädsel.
Vad tycker du? Kommentera gärna!