Principen om att inte äta halvfabrikat har jag ”följt” ganska länge. Det hela började för ett par år sedan, när varningarna för smakförstärkare eller E621 dök upp. Under skoltiden hade jag mycket problem med magen. Antingen var jag hård i magen i flera dagar, eller så hade jag ordentlig turistmage, på hemmaplan.
Jag började fundera på om det kanske inte var stress som jag trodde, om det kanske handlade om något i maten? Jag är allergisk mot mycket mat, men jag hittade inget tydligt samband mellan vad jag åt och vad jag mådde. Tills jag började undvika E621.
Sedan dess har min mage varit en normal mage. Om det är inbillning eller ej det kan jag inte bevisa, men jag hoppar gärna över ett E-ämne på vilket sätt det än är det hjälper. E621 förekommer naturligt i mat, men som tillsats är halterna onaturligt höga. Vem vill äta mat där maten är så behandlad och smakar så lite att det måste sättas till ämnen för att det ska bli ätbart?
Just E621 är mycket ovanligare i maten idag än för ett par år sedan, men principen vill jag fortsätta att försöka hålla mig till. Lyckas gör jag inte, men jag försöker.
Så, vad är det jag försöker undvika? Framförallt färdiga enportionsrätter. Den främsta anledningen tycker jag är att det inte är alls lika gott som att laga själv. Färdigmaten är fattig på smak och näring, samtidigt som den är dyr.
Halvfabrikat då? Vi köper massor med halvfabrikat varje vecka. Leverpastej, korv, inlagd gurka… Någonstans mellan färdiga köttbullar och korv drar jag gränsen. Köttbullar är enkelt att göra hemma, korv är lite för krångligt. Jag grämer mig litegrann varje gång vi köper färdiga köttbullar. (Vilket vi gör ofta.) Varför tar jag inte bara en timme eller två och gör ett helt lass? Men det är ju som det är, man är bekväm av sig.
Jag önskar att vi hade en mataffär nära hemma som hade mer ekologiska, småproducerade halvfabrikat. Produkter som verkligen är hemlagade, bara inte just hemma hos mig. Lidl och Willys är inte så starka på den punkten.
1 Pingback