Det är är lite knepigt. Lappa och laga låter så enkelt på pappret, men hur mycket går det egentligen att göra? Hur mycket kan man lappa och laga innan man känner sig som en ihoplappad trashank?

Nej, det här inlägget handlar inte om min rumpa. Det här är ett par lagade byxor.

Det beror förstås på vad man själv har för gränser. Laga hål på tårna på stumporna gör jag, förutsatt att strumporna inte är slitna. Jeans och byxor lagar jag om det går att laga på ett snyggt eller lite roligt sätt. (Jag är inte så förtjust i trasiga jeans.) Det handlar mycket om ifall kläderna passar för att lagas tycker jag. Trikå är inte så tacksamt tyvärr. Trikå är därmed påväg ut ur min garderob. In med skjortor och blusar!

Det mesta tycker jag är svårt att motivera lagning av när det blivit slitet. Men jag har en plan! Gamla kläder blir i vissa fall till trasor, eller i annat fall hamnar de i mina lump-påsar. Ja, jag har börjat samla på lump, gamla tygrester. Det blir mycket tygspill när jag syr och det kändes inte  riktigt bra att slänga allt direkt i soporna.

Nu låter jag som en hoarder av något slag, men min plan sträcker sig längre än att bara samla. Jag tänker börja sy mjukdjur och prydnadskuddar. Till fyllnadsmaterialet kommer just lumpen till användning! Istället för att belasta miljön med ytterligare ny bomull/kemikaliefylld vadd ska kuddarna och djuren fyllas med tygrester.

Jag funderar på att köra alla tygresterna i tvättmaskinen ett par gånger. Särskilt om gosedjuret hamnar hos ett barn känns det vettigt att försöka få ut så mycket kemikalier som möjligt ur materialet.

Så, vi får se, någon gång framöver lär dessa stoppade produkter dyka upp här på bloggen ^__^