Särskilt när det gäller kläder och skor har jag börjat irritera mig på det här. Billiga saker som ser OK ut och sedan inte håller. Aaah! D:

På kapselhotell i Tokyo

Särskilt när det gäller skor är jag helt hopplös. Skorna måste vara i skinn. (Bra skinn ska det vara också, inget klippt från den sämsta biten!) Fuskskinn kan förstås hålla det med, men när ytan får en repa eller börjar bli slitet är det ju tack och hej. Förutom skinnet ska sömmarna inte vara slarvigt sydda, klacken ska sitta ordentligt. Helst ska det vara en lackad massiv klack om det är en träcklack… Förutom de här små enkla kraven ska skorna vara snygga, finnas i min storlek och sitta bra. Sen ska jag ha råd med dem också!

Så, kort och gott har jag lite svårt att hitta skor.

Från skor till säng. När jag flyttade hemifrån inköptes en säng från Ikea. Ett år senare lossnade ribborna från ramen! Fem centimeter långa spikar stack ut och brädorna låg på golvet. De tittade lite lustigt på oss när vi kom inrullandes med den på Ikea för att byta. Mamma min är ett geni och hade sparat kvittot. (Tack Mamma!) Vi kom hem med en annan Ikea-säng modell lite större och lite dyrare.

Den är inte heller bra. Ett år senare har den tappat formen på vissa ställen. Så… när brädorna ramlar ur den vi har nu tänker jag inte byta den mot en säng, det får bli 100 paket FANTASTISK servett eller något sånt. Jag har sparat kvittot.

Men visst finns det ljuspunkter också! Resväskan från Samsonite, kängorna från Underground, klackskor från Bally. De har fått utstå mycket, men står pall. Kängornas sulor har blivit hårda nu, och en söm har spruckit lite, efter sex sju år av flitigt användande i alla väder, utan att ha blivit ompysslade en enda gång. Stackars satar.