Om respekt och att passa tider

Genom att inte komma försent visar du dina medmänniskor respekt.

Jag har hört att det här ska vara någon sorts gammal samurai-princip. Om det är så har jag ingen aning om, men jag tilltalas av principen. En riktig spark i baken för att anstränga sig och vara punktlig. Att värdera andras tid högre än sin egen.

Om man är sen när man ska träffa någon, har man i grund och botten slösat bort den andres tid genom att inte göra i ordning sig tidigare. (Eller genom att inte ha lagt träffen på en senare, mer realistisk tid.)

Om man missar tåget eller flyget är det visserligen sina egna pengar man slösar bort, men man kan samtidigt ha hindrat någon, som skulle ha kommit i tid, från att köpa biljett och att åka med.

Om man skickar in material eller underlag försent, visar man inte respekt för mottagarens arbetstid och planering.

På samma sätt kommer andra tappa respekt för ens egen tid, om man ofta slösar bort deras tid genom att komma försent. Till slut är det antagligen man själv som står där och väntar.

Och så vidare. Detta kan låta hårt. Jag har själv ofta väldigt korta tidsmarginaler, men jag försöker hålla detta i bakhuvudet. Jag har faktiskt blivit bättre på att passa tider och bli klar med saker i tid genom att tänka såhär.

Undanflykter då? Ibland var det ju faktiskt bussen som var sen, inte jag. Det är ju så skönt att skylla ifrån sig! Avreagera sig. Bussbolaget visade inte mig som kund respekt och uppskattning genom att hålla tiderna. Eller var det hon tanten, som skulle prata med chauffören i en halv evighet?

Egentligen är det ju rätt omöjligt att veta vems fel det var, från början. Så, kanske är det bara att inte bry sig. Ta det lugnt? Men… genom att värdera andras tid högre än vår egen kan vi kanske hjälpas åt att göra kedjereaktionen av dessa små förseningar lite mindre.

Tillbaka till den där gamla samurajen. Kanske har hans princip något att göra med punktligheten i kollektivtrafiken i Japan? (Och de oändliga, nästa obehagliga ursäkterna när något går fel?)

4 reaktioner på ”Om respekt och att passa tider”

  1. Fast ibland så funkar det inte. Jag har försökt komma i tid hela mitt liv. Det går inte. Alla mina klockor går före 15-20 min. Jag blir ändå sen. Jag vet att det är viktigt att komma i tid och gör mig i ordning i god tid. Jag har ont i magen av stress över att behöva passa tider och försöka få ihop det. Ändå är jag ständigt sen. Jag vet inte hur man gör.

    Och när man har sprungit till spårvagnen, och glömt hälften av det man skulle ha med sig och inte har hunnit borsta håret, så stöter man på något som är sur och på allvar tror att man kommer för sent för att man tycker att det är roligt :/

  2. Heh, du vet ju hur det är med mig och punktlighet… kanske är det så att jag inte anstränger mig tillräckligt. Kan vara så. Men jag har alltid haft problem med att komma i tid jag med. Hålla tider i allmänhet. Jag tappar lätt fokus när en tidsgräns börjar närma sig, börjar ägna mig åt oväsentligheter etc. Jag har en teori om att det är någon sorts mental skyddsreaktion på något som jag uppfattar som obehagligt. Jag förtränger tidsgränsen. Sedan vill jag naturligtvis absolut inte kränka någon annas tid och brista i respekt för mina medmänniskor. Det upplever jag som väldigt obehagligt också. Så, kanske det hjälper att tänka som så, jag kan ju försöka i hopp om att min personlighet inte rostat igen fullständigt ännu.

Vad tycker du? Kommentera gärna!